Aftonbladet – 29 januari 1848, sida 2

tage i Bestemmelsen af de Love, det skal adlyde, vil dets Selvstendighed voxe og dets Kraft tiltage, og dets Beredvillighed til at bere de Byrder, som de med Statens Styrelse forbundne Udgifter gjöre torngdne, vil blive större, naar det tilstedes det selv att bestemme disse og at have Indseende dermed. Till Statens Styrelse udfordres derhos höitbetroede Organer, der kunne give Deres Majeset Raad i Henseende til de mange forskjellige Anliggendet, som et enkelt Menneskes Oie ei er i Stand til at oversee, og disse Organer ville ikkun kunne udrette Lidet, naar de ei ere i Besiddelse af Folkets Tillid. Men denne Tillid er for en stor Del afbengig af deres Ansvarlighed — deres Ansvarlighed ei alene ligeover for Kongen, men ogsaa ligeover for Folket. Skjönt Representanter for den förste og vigtigste Commune i Riget, kan det dog, efter vor Stilling, ikke tilkomme os nermere at angive de serlige Bestemmelser, der maa knytte sig til en saadan Foranstaltning, men vi holde os overbeviste om, at der i de forskjellige Dele af Deres Majestets Stat ville findes Mend, der i denne Henseende ville, kunne staae Dem bi, og det er i denne Overbevisning, at vi i al undersaatlig Underdanighed ansgge Deres Majestet om: At ville allernaadigst sammenkalde en Forsamling, bestaaende af ett passende Antal indsigtsfulde, fedrelandsksindede og frimodige Månd, valgte udaf de forskjellige Classer i de forskjellige Svatsdele, for at raedslaae om et Udkast tik en fri Forfatning. Et allerunderdanigst Tilsagn herom vil tjene til Beroligelse for Deres Majestets troe, hengivne Folk i dette bekymringsfulde fJieblik. Allerunderdanigst: L. N. Hvidt. HH. P. Eansen, N. H. Bjerre. B. Petersen. N.F. Bonnesen. J.C. Lund. F. Kyhl. Troels Lund. Wormer. P. C. Olsen. A.C. Ost. W. Dunlzfell. Hjorth. Joachim Topp. F. Wahl. Lunde. O. Möller: J. C. Jacobsen. C. A. Broberg. A. Fibiger. J. C. Bonårop. H.P. Hansen. L. P. Holmblad. M. W. Sass. L. Maag. E. Nielsen. Sibbern. A. Steger. H. Fridericia. A.Scherfig. — Köpenhamns studenter, hvilka, såsom flere tecken utvisa, lifvas af ett starkt deltagande för de stora nationella och politiska frågorna, hvilks förhandling nu vid thronskiftet åter. äro upptagne till: en vidd och med en bestämdhet och energi, hvarpå man icke förr haft exem pel, hylo fredagsaftonen den 24 ett möte i studentföreningen, hvarvid bland annat den af prof. Clausen och etatsrådet prof. Schouw nyligen utgifna skrift, hvarom vi m d några ord talade i gårdagsbladet, förelästes. Då denna anslog dem i hög grad, och föraltarne dessutom såsom uni: ersitetslirare stå i ett så innerligt förhållande till studenterne, beslöto desse att person!igen hembringa de högt aktade männen offentlig tacksägelse och hyllning. Denna föresats, som det var för sent att utföra samma aftoa, beslöt man vid en ny sammankomst lördags förmiddagen den 22, att verksiälla vid middagstiden, samt att inbjuda HaanivserkerDennelses Foreningen — der, såsom man visste, skrifien äfven om aftonen förut bifvit uppläst — s väl som ,Industriföresinger att delt:ga. Då ett icke rirga antal medlemmar af dessa sällskaper infunnit sig i studentföreningens lokal, afgick kl. 4 derifrån eit långt tåg till universitetsgården, der prof. Clausen bor, och hvarest etatsrådet Schouw lofvat att infinna sig. Under vägen slutade sig en mängd borgare af särskilda klasser till tåget, så att deita id framkomsten bestod af emellan 2 och 3000 personer. En depultation inträdde i hr proessor Clausens boning, och då de begge koilegerne och vännerne hade framträdt till det öppna fönpstret, tolkade deputationens ordförande, studentföreningens senior, hr kandidaten C. Liebe, i få ord de tillstädeskomnes afsigt, och utbragte derefter ett Lefve för Cizusen och Schouw, som besvarades med ett niofaldt hurra. Prof. Clausen besvarade ta!et, sedan han erinrat, att han med detsamma också talade på etatsrådet Schouws vägnar, hvilken misie undvika ansträngn ngar. Han anmärkte, att hans och hans kollegas svar icke skulle gå ut på att innebära en tacksägelse för den helsning, som var dem tillförd: ord af tacksägelse kunde uppskjutas till en annan tid, sade han; nu gällde det, att bezagna ordet, såsom i en allvirsam och betydelsefull tidpunkt, för att uppmuntra och andligen styrka hvarandrap. Å ; Derpå sade han: vår allernidigste konung bar lofvat sina: borgare ait vilja bringa till slut den aflidne könungens påtänkta ordnande af statens offentliga förhållanden.s Detta utgör icke bestämda ordalag. Men det kan ligga i dem det, som vi alla önska och hvarom vi all: bedja ty allt kan innefattas i ett fritt och klart genomfördt ordnande af de offentliga förbållandena Men till ordnande af förhållandena i Danmark hörer först och främst ait den oordning rättas som i Danmark är gammal, den, att gränsen blifvit förryckt eller utplånsd mellan Tyskt och Danskt, emellan Danmark och Tyska förbundets länderz och den första grundlag för den lagliga ordning, som vi förvänta att få uppställd, är derföre den, att hvad som är Danskt i alla delar erkännes och behandlas som Danskt, liksom det Tyska i alla delar. som Tyskt: att hvad som är Denskt i alla afseenden beskärmas emot tyskt ingrepp, likasom det Tyska emot danskt. Vi veta alla, att danskt sinne och bjertelag gått i arf till våra konungar. Vi vänta af honom och bans Råd, att hans löften om förbållandenas ordnande skolla lösas. Men man kan vänta på et tvåfaldigt sätt. Det gitves en Väntan, sådan som när frågan är om likgiltiga saker, eller om sådant, hvaröfver man icke har eller får bafva någon röst: då ett folk väntar på detta sätt, kan regeringen vara oviss, om det hos folket finnes någon verklig stämning, npågot verkligt intresse; och det kan inträffa, att när den tror sig som mest bandla i nationens snd2, den TE NT ge er gr tg gr NN. 0 em co Så