Aftonbladet – 29 januari 1848, sida 2

———!!! Följande morgon, då. jag böll på att kläda , mig, inträdde min: betjent och anmälde herr Louis de Franci. Klockan vardå omkring 48 på förmiddagen, hvilket i Paris anses såsom mycket tidigt. Jag befallde således betjenten att insläppa herr de Franchi i salcngen, att ge honom tidningar att läsa, cch att säga det jag inom en liten stund skulle hafva äran infinna mig. Och knappast hade fem minuter förflutit innan jag var klädd och trädde ut i salongen. Jag fann herr Franebi, förmodligen af idel artighet mot mig, sysselsatt med läsningen af en af-mig författad följetongs-artikel, bvilken just då var synlig i La Presse; men vid det buller jag gjorde, då jag inträdde i rummet, vände han hufvudet och reste sig uppJag blef stående såsom förstenad af idel bestörtning öfver Hans märkvärdiga likhet med sin bror. Han gick mig till mötes och bugade sig. pMin herrex, sade han, jag bade svårt att tro på min lycka, då i går afton, vid min hemkomst, betjenten lemnade mig den lilla biljett som ni haft godheten tillskrifva mig. Jag lät honom tio gånger upprepa huru ni såg ut, för att öfvertyga mig om det signalement, han gjorde af er, motsvarade ert porträtt. Andtligen blef det morgon; och i den dubbla otåligheten alt få äran göra er personliga bekantskap och erhålla underrättelser frin hemmet, tog jag icke så tillbörliga råd af klockan, hvarföre jag fruktar att jag kommit alltför tidigt. Förlåt, min berre, inföll jag, om jag icke lgenast, så som sig borde, besvatar er alltför artiga komplimang; men jag bekänner alt jag står här slagen af förvåning, ännu icke rätt säker om det är herr Louis, eller herr Lucien de Franchi, med. hvilken jag har äran talar I (Forts) 3 f