Aftonbladet – 28 januari 1848, sida 1

Nej, sade han. Det är blott det att ni är en verldsman, och att pi, i sådan egenskap, måste vara mycket tviflande. Jag fruktar således att få höra er anse som vidskeppelse en gammal famrjtradition, som har fortvarat hos oss i fyra hundrade år., Hör: mig,, sade jag. Jag kan svärja på att ingen kan, i fråga om legender och traditioner, vara mindre tviflande än jag. Det ges till och med saker, på hvilka jag serskildt tror, och det är på omöjliga ting. Ni skulle således kunna tro på syner? Vill ni jag skall säga hvad som händt mig sjelf ? . Ja, det skall uppmuntra miz ,Min far dog 4807, då jag ännu icke var tre och ett halft år gammal; då läkaren förutsagt den sjukes snara slut, hade man fört mig till en gammal tant, som bodde i ett på andra sidan gården och trädgårdea beläget hus. Hon hade bäddat åt mig i en säng, midt emot hennes egen, och lagt mig vid mina vanliga timmar. I trots af den stora olycka som hotade mig, men hvaraf jag var nog lycklig att ej ega någon aning, hade jag lugnt insomnat. Plö:sligt hördes tre slag på dörren. Jag vaknar, springer upp ur sängen och spatserar till dörTen.n ,Hvar tar du vägen? ropade min tant, hvilken, uppväckt liksom jag af de tre slagen, icke kunde bemästra en viss fasa, då hon väl viste att den åt trädgården belägna förstugudörren var stängd, och att siledes ingen kunde slippa in och kleppa på dörren till den kammare, der vi lågo.n Jag går att öppna för pappa, som kommer och tar afsked af mig,, svarade jag. Nu var det mia tants tur att hoppa ur sängen, att fatta i mig och lägga mig mot min vilja; ty jag gret bitterligen och skrek medi full hals: !