Aftonbladet – 27 januari 1848, sida 1

rans intrång således endast ligger uti ingenting annat, än att vår egen kyrka och vår lag redan sjelfvre äro för mycket katholska, det vill säga, att de förbjuda vid strängt straff det, soma likväl skulle utgöra proestantismens egentliga väsende: friheten att belysa tron med förnuftets fackla. Dessa omständigheter har jag, på: grund af några här uppträdande talares yttrander, ansett böra i förbigående nämnas, såsom nödvändiga att ihigkomma och iaktiaga vid bedömandet af en fråga, sådan som denna, på det 2tt man icke måtte för mycket falla in i det obestämda, genom att hålla sig uteslutande på känslans område. Grefve von Platen: Icke likgiltighet för det äm ne som afhandlas, utan öfvertygelse att det utskott till hvilket frågan förmodligen kommer att remitteras, skulle grundligare behandla densamma, hade bestämt mig för att icke yttra mig med anledning af grefve von Stedingks nu föredragna motion; och jag hade i dag fått en ytterligare styrka för denna min föresats, genom de anmärkningar, som af frih. Cederström, C. R., blifvit gjorda, uti hvilka jag instämmer; men då redan flera talare förut yttrat sig och derigenom visat sig ick3 hafva samma åsigt om det rätta af behandlingssättet, anhåller jag nu äfven få yttra några ord, dervid jag, under föresats att afhålla mig från all granskning af de pligter andras samveten ålägga dem, och i det jag aflägger den upriktiga trosbekännelse, att jag visserligen icke anser egenskaperne af god kristen och medborgare uteslutande tillhöra den protestantiska lärans trosbekännare, blott vill inskränka mig till det mera materiella af frågan. Då man vill afskaffa eller förändra en gällande lag, anser jag att man bör tillse hvad olägenheter närvarande förhållanden, ej mindre än ifrågasatte förändringar, medföra; och om jag då, vid granskning af nu ifrågavarande motion, i förra hänseendet icke kan upptäcka någon verklig olägenhet, utan måste inskränka mig till de af motionären uppgifne, af några klandrande omdömen i andra land, under det jag å andra sidan icke kan undgå att hysa farhågor till följe af sådana förhållanden, som England och Schweiz i våra dagar förete; så må det förlåtas mig, om jag icke kan annat än afstyrka bifall till den väckta motionen, synnerligen om jag härtill lägger den af mig fullkomligen gillade bevisning som hr Cederchiöld, R, Th., framställt mot det af motionären gjorda påstående om närvarande lagstadgandes brist på öfverensstämmelse med grundlagen, och hvarigenom jag anser vara borttaget det sista stöd, hvarpå kunde hvila framgången af denna motion, hvilken dessutom icke synes åsyfia och icke kan åsyfta att bereda frihet till utöfning af någon religion, då en allmän sådan redan finnes, utan blott till affall från den, uti hvilken vi blifvit uppfostrade, Andra talare, hvilka, lika med mig, i allmänhet hyla frihet uti institutioner, hafva i denna frihets namn önskat framgång åt denna motion; men oberäknadt att jag, hvad katoliker angår, måste tro, att för dem fullkomlig både samvetsoch religionsfrihet verkligen finnes och länge funnits uti Sverige, och att af dessa ingen förändring eller utsträckning eftersträfvas, enligt följande af hr vikarien J. L. Studach uti allmänna tidningar afgifne offentliga förklaring, hvilken lyder sålunda: — — — — — — Papisterne i Sverige behöfva icke vända sig till Rikets Ständer, hyarken om religionsfrihet aller samveatsfrihet; de ega den förra redan i sextio år, den sednare ännu längre tillbaka; de hafva full frihet att följa sin öfvertygelse, att öfvergå till annan trosbekännelse, utan timligt mehn, utan landsförvisningp — — — — — — — — erkänner jag, att jag icke rätt fattar meningen med yttranden, som synes tyda derhän, att samvetsoch politisk frihet skulle stå uti något mera särdeles och oskiljaktigt samband med andra troslöror, än med den protestantiska. Tvärtom är det just såsom uppriktig frihetsvän och (ill följe af den öfvertygelse jag hyser, att frihet i tanke och frihet i handling af den protestantiska läran företrädesvis befordras, som jag önskar åt mitt fosterland bibehålla den oblandad; och icke har jag åtminstone så förstått hvad jag inhemtat af t. ex. Englands historia, som skulle den tid inom de tvenne sista seklerna, då den politiska friheten derstädes varit stadd uti sin starkaste utveckling, varit utmärkt såsom den, under hvilken någon annan än den protestantiska läran egt ett öfvervägande inflytande; och vill man säga mig att den politiska friheten gjort starka framsteg i sednare tider uti det öfvervägande katolska Frankrike, invänder jag dervid, att jag tror att den så kallade rådande religionen haft lika litet dermed att skaffa, som jag vågar vara fullt öfvertygad, att ingen svensk önskar att Sverige skulle taga detta land till en föresyn i religiöst hänseende. Jag önskar dessutom, nu som alltid, att man må taga sig till vara för att icke, uti frihetens namn, förblanda frihet och sjelfsvåld ill den grad, att den förra blir derigenom både ruktad och hatad. I det hela tror jag dessutom cke, att jemförelsen med andra länder är alldeles ämplig, då jag icke tror mig fela mycket om jag påstår, att intet annat land, utom Sverige, i så hög rad åtnjuter lyckan af att uteslutande bekänna sig ill en enda religion, och att således de åtgärder, om kunona anses nödiga i länder, med !, eller !, Mt sin befolkning tillhörande en annan religion än len i allmänhet rådande, icke böra vara en ledning för oss att ovilkorligen efterfölja. Då jag, till följe af hvad jag sålunda haft äran anföra, icke anser nig kunna tillstyrka bifall till den väckta motioren, hvilken afser vidtagande af åtgärder, som, enigt min enskilta öfvertygelse, alldeles icke äro af något visadt verkligt behof påkallade, under det att le åtminstone, minst sagdt, och att dömma efter anIra länder, der erfarenhet vunnits och dagligen IE NERTSIEEESE SEK TÖI SEEN ESSEN EEE Vi satte oss. eller snarare Jade os på en