Aftonbladet – 26 januari 1848, sida 1

RN fjdr Resare RR nare Ran an nere rnar ae nn nan Alldeles. Efter slagets slut blef min farfar, som var stabsofficer, af Napol:on beordrad att med femtio man omringa en trupp mamelucker, hvilka stodo emkring deras sårade chef; Min farfar lydde, skingrade mameluckerna och förde den sårade chefen till konsuln. Men när han nu skulle sticka sabeln i slidan, var klingan til den grad sönderhuggea af mameluckernas svärd, att den ej kunde gå in. Miu farfar bortkastade då, långt ifrån sg, både sabeln och slidan, efter som båda blifvit obrukbata. . Bonaparte, som såg det, skänkte honom sin sabel, . Meny, sade jag, m jag vore i ert ställe, skulle jag lika gerna vilja ha min farfars sabel, ehuru sönderhuggen den är, som generalbefälhafvarens, ehuru den är väl bibebållen, Om ni blickar ditåt, på väggen midtemot, så får ni .se den. Förste konswn tog upp den och lät på fästet infalta d.n der diamanten, som ni der ser, samt skickade den sedan till min familj, med den inskripticnen, som ni kan läsa der upptill.n c Och verkligen, när j.:g blickade mig omkring, var:eblef jag på väggen mellan de båda fönstren en sabel Längande halft utom slidan, cmedan han icke gick in i den; det var den sönderhackade och vridra sabeln, nu försedd med Jenna enkla inskription: Slaget vid pyramiderna, den 24 Juli 4798. I deta ögonblick inträdde den samme bejerten, sam hade insläppt mig i buset och: om förkunnat mig sin unge hustondes anI sOMst. ER Id Excellenzal, sade han, vändande sig til Lusien. ,Madame de Franchi bar bedt mig tillif äga att aftonmåltiden är serverad. : Dat är bra, Griffo, svarade den unge man: i en. Säg. till min mor att vi komma str:xtl z ; I dela ögonblick trädde hin ut ur toilett-f ummet, klädd, såsom han hade sagt, i bergs