Aftonbladet – 26 januari 1848, sida 1

ASA NE SST nr ar RS ANS TATaSTA Frih. Cederström, Rud., ansåg grefve Lagerbjelkes inkast ej utan giltighet, men de rörde ett unpdantagsförhållande, och det är för gällande förhållanden man bör stifta lagar. Då ett förslag är framlagdt, som kan afhjelpa den befintliga bristen, borde det antagas. Annars blottställde man regeringen för att i saken nödgas göra efter godtycke, hvarigenom hon kunde ådraga sig klander. Hr Lefren: Tillf. föredragande hafva funnits så länge som vår grundlag, och man har icke rönt någon olägenhet deraf, emedan de hört till undactagsfall. — Om sådan föredragande vägrar sin kontrasignation, så kan han ej förlora statsrådsembetet, emedan han icke har något; men är han en redlig man, så gör hans vägran lika mycken effekt, som elt statsråds. Hr von Hartmansdorff: Det föreslagna tillägget till 6 8 4 mom. R. F. är onödigt; ty att KE. M förordnar annan statsrådsledamot till föredragande, när departementschef är förhindrad, har varit bruket och behöfver icke i lag stadgas. Hvad skulle de konsultativa statsråden tjena till, om ej till suppleanter? 2 mom. antyder, att man vill, när det så fogar sig. stiilja föredragande generaladjutanten och föredragraden af civila ärenden. De, som minnas splitet före 1840 i behandlingen af flottans och armåens mil, då statssekreterare och -generaladjutater ömsam hade inflytandet, skola icke finna en tillbakagiog dertill nyttig. När förändringen gjordes 1840, ansågs det för en hufvudsaklig vinst deraf, att hvar departementschef skulle vara närvarande vid de öfriges föredragning och derigenom få fullständig kännedom om ärenlerna. På den tiden då statssekreterare funnos, och de ej öfvervoro hvarandras föredragningar, visste de 2j hvad som föreföll, och åtskilligt föreföll, som annars kunnat förekommas. Jag visste t. ex. icke af judereglementet 1838, förrän jag hade sett det i tidningarne. . Nu sättes likaså i fråga att införa föredragander, hvilka hvardera skulle sköta sitt ärende och. ej deltaga i de andras. Van säger att statsrädsledamöternes antal är för ringa att-lemna tillfälle till nödig rörlighet och utbytlighet. För vinnande af detta ändamål behöfdes blott att 2 nya statsrådsembeten inrättades. Vid förändringen 4840 tänkte man så: här äro 7 dep.-chefer, hvaraf 6 som föredraga, ty den sjunde befattar sig nästan blott med utrikes ärenden; de 3 konsultativa statsråderne kunna suppleera dem; och man tyckte s:g vara väl försedd. Man trodde ej då, att till konsultativa statsråd skulle tagas nybegynnare, utan väl förfarna embetsmän, helst gamla statsrådsledamöter, sådana t. ex. som aft exe. Rosenblad. Då förhållandet ej blifvit sådant, är det icke grundlagens fel, utan ett -tilifälligt; och för tillfälliga förhållanden bör man ej ändra grundlagen, som bör bestå i sin fasthet. Det är de tillfälliga förhållandena som skola rätta sig efter den. Jag vet ej hvarför särskild regering skall tillsättas under konubgens resor. Det kunde väl vara här som i Norrige. och som det var hos oss under frihetstiden. I Norge regerar statsrådet, hvars ledamöter föredraga inför hvarandra. Samtlige underskrifva protokollet, som föredraganden kontrasignerar. Jag vet ej hvarför hos oss skall finnas särskild regering under konungens frånvaro. Måhända är det i minne af de fordna fem höga riksembetena. Grundlagen säger, att den tillförordnade regeringen skall bestå antingen af 4 prins och 3 statsråder, eller af 3 statsråder med ett annat till ordförånde. Om nu 4 prins och 3 statsråder föra styrelsen, så äro 7 lediga att sköta sina föredragningar såsom förut. Hvarför skall man då förordna exped.-sekreterare till föredragande? Finnes ingen prins, så kan utrikes ministern med de 3 konsult. statsråden föra styrelsen, och de 6 öfriga föredraga. Jag förstår icke hvarför departements-r heferne ej skulle föredragå inför sina medbröder. Äro de för förnäma dertill? Jag ser ej annat skäl? I våra gamla grundlagar var det de 5 höga riks-): embetsmännen förbehållet att afgöra alla mål, men med. råds råde, och när de ej höllo sig för godaji lertill,, vet jag ej hvarför våra statsråder äro för örnäma att råda sina medbröder. Det är icke förli versonerna de skola. hafva aktning, utan för konun-!t samakten, hvars representanter dessa personer äro. När, under de ö höga riksembetsmännens tid, g ågon af dem var frånvarande, föredrogos ärendernas stället af något af de äldsta råderna. Derigenomli ingo sakerna sin stilla gång, utan sådant trassel, r Om man nu onödigtvis vill införa. Om 4 prins och 3 konsultativa statsråder föralg egeringen och konungen blir borta ett halft, eller ä tt helt år, t. ex. i händelse af krig, skola då de g s departementscheferne sitta .med armarne i kors ch expeditionscheferne förrätta deras tjenst? Är et rimligt? Kan man begära antagande af något ådant? Skola då departementscheferne aldrig njuta le1 ighet? frågar man. Jo, det är godt tillfälle förf n i sender att hafva ledighet, när konungen ärk ärvarande, men ej när han är frånvarande. Att i f ednare fallet låta departementseheferne njuta tjenst-!k dighet är motsatsen af hvad man borde göra. — Ir Grefve Lagerbjelke bar anmärkt, huru statsrådsli damöterne genom tillfälliga föredragandes förordSj ande, skulle kunna hålla sig undan vid vissa mål. Vv len det är af vigt för enheten i styrelsen, att älö nderna alltid handläggas af samma personer. Nor-d es grundlag tillåter väl tillförordnandet af extrajlic atsrådsledamöter, men jag vet ej mer än ett exemel på ett sådant tillförordnande. äl Grefve Lagerbjelke: Regeringens nu egande rät-!m ghet att tillförordna föredragander är mindre be-lir gnad nu, än den skulle blifva, om förslaget an-ld; ges... Enligt detta skulle särskild räådgifvare i oc mmandomål kunna tillförordnas under det ko-le — LL i SKEKENETKSANN