Aftonbladet – 26 januari 1848, sida 1

MV Paolis värjal Dean är lika historisk som SamPieros dolk. sr J2, fullt ut; ty denna värja har, alldeles så som dolken, bl.fvit skänkt — icke åt en af mins stamfåder, utan åt en af Mina stammödrar. . Ja d.t är sanning. Ni torde hafva hört omtalas den der qvinnan, som, då oafhängighetskriget utbröt, infann sig vid tornet i Sullacaro, åtföljd af en ung man, Nej; berätta mig den historien !) Den är icke lång. Vi ha icke heller tid att vara mycket pratsamma., Nå väl: denna qvinna och denne yngling infunno sig således vid tornet i Sukacaro och begärde att få tala vid Paoli. Men som Paoli var sysselsatt med att skrilfva, nekade man att släppå dem in; cch då de envisades, blefvo de af skildtvakterna tillbakaviside. Imedlertid hade Paoli hört buller och sorl; ban öppnade dörren och frågade hvad som Var å färde. Det är jag som försorsakat bullretp, svarade qvionan; ty jag ville tala med dig., Ocha hved kade du att säga mig ? Jag ville säga dig, att jag bar två söner. 1 går fick jag veta alt den ene blifvit dödad, i det ban försvarade fost-rlandet; jag för nu den andre till dig. Yen det är ju eö spartansk. scen. Ja, dena liknar en sådan Och hvem var qvinnan? ,Det var min stammoder, Paoli knäppte väran af sig och gaf heche den : AN Såå; men jag tycker om det sättet ati göra sin ursäkt hos fruntimmer. E Jaz min stammoder var värd båda delarne. Nå, nu komma vi till den här sabeln., ,Det är den, som Bonaparte bar under slaset vid pyramidernan Säkert har den kommit i er familjs hinder Då samma sätt som dolken och värjan.