Aftonbladet – 26 januari 1848, sida 1

RIZSDAGEN. Deskussionerna hos Ridderskapet och Adeln onsdagen d. 19 Jan. öfver förslaget till ändring i17, 22 och 24 SS R. F., samt till departementschefs-embetets förvaltning genom till. förordnade föredragande, m. m. 1 (S ut från gårdagsbl.) Vid föredragning af 5:dje punkten i Konstitationsutskottets memorial JM 2, begärde fri kerre J. Cederström uppläsning af br von Harimansdorffs vid förra riksdagen deretcet afgifna reservation och yttrade derefter, att han ansåg det medföra alltför stora svårigheter att, då konungen ör i Norge eller på resor i landet, tillskapa föredragande, hvilka ej äro ledamöter af regeringen. Frih. beklagade uppriktigt, att der närvarande bristen i grundlagen ej kan blifva afhulpen genom Tförevarände proposition, och yrkade fördenskull afslåg derå. Hr LefrÅn tillstyrkte bifall, ehuru förslaget ej hade afseende å förhållanden, som röra de förenade rikena. Visserligen vore reglementeringar önskvärda, som passade för alla tillfällen, då en tillförordrad Tegering behöfves, t. ex. under konungs minderårighet; men under den längre tid, som fordras för dylika reglementeringar, vore det ej illa att afhjelpa befintliga brister. Den nu ifrågavarande uppkom vid departementalstyrelsens införande 4840. Man vet, att då konungen reser, tillförordnas en regering och det har varit svårt att bestämma, huru föredragningarne skola ske. Nu vore detta afbjelpt, och ej illa. Visserligen hade kunnat ske bättre, men det framlagda förslagets beskaffenhet hindrade dock ej desg antagande. — Den hufvudsakligaste anmärkning, som gjorts deremot, hade varit att tilll. föredragande ej har det ansvar, som vederbör; men 406 8 RB. F. förutsätter, att sådanejföredragande kunna finnas, och stadgar för dem samma ansvar som för ordinarie statsråder, nemligen att de kunna ställas för riksrätt. Grefve Lagerbjelke: Propositionen tillåter konungen att när beldst som förordna föredragande i statsrådet. Det blefve alltför vigt för ett statsråd att välta ifrån sig kinkiga mål på en tillf. Det är godt och väl, att denne är ansvarig efter 106 S R. F.; men det är stor skilnad mellan att förlora ett statsvådsembete och ett förordnande. — Utom andra kadliga följder af föredragandes tillförordnande, kämnde tal. tvetydigheten i 38 6:s R. F. stadganle, att föredragande, som finner skäl att vägra sin tontrasignation, skall nedlägga sitt embete. Hvilket embete skall en tillförordnad nedlägga? sittgerom förordnande innebafda eller det han annars har? . Skall han till dess ständerna pröfyat hans förhålande bibehålla lön, eller ej? sr 1 3 a SSE a RR