Aftonbladet – 24 januari 1848, sida 2

natt; ty i morgon vid dagbräckningen ämnar jag fortsätta resan., Ni eger frihet att göra såsom er godt synes, min herre. Imedlertid hoppas jag att ni ändrar mening och att vi få den äran bebålla er något längre. Jag bugade mig åter, dock utan att svara. Mariar, fortfor fru de Franchi, vänd till pigan, ledsaga herrn upp i Louis rum. Tänd genast upp eld der och bär in varmt vatten. Förlåt, yttrade hon, i det hon åter vände sig till mig, medan pigan stod färdig att lyda hen nes befallningar. Jag vet dock att det, som en trött resande aldraförst behöfver, är eld och vatten. Var så god och följ den här flickan, min herre, och begär af henne de saker, som kunna fattas er. Om en timma spisa vi qvällsvard; och min son, som kommer hem innan dess, skall bafva äran infinna sig för att höra om ni tar emot och om ban kan få göra er sin uppvaktning. Ursäktar ni, min fru, om jag visar mig i resdrägt? Ja, min herrex; svarade hon leende; men då måste ni, å er sida, ursäkta det alltför landtliga emottagande ni här röner. Pigan började nu gå uppför en trappa; jag bugade mig således ånyo för frun och skyndade att följa flickan, Rummet, som åt mig anvisades, var beläget en trappa upp och hade utsigt åt husets motsatta sida. Från fönstren såg man en vacker trädgård, fullplanterad med myrten och lagerträn och i midten genomskuren af en skön, klar bäck, som gick att kasta sig i Taravo. Fonden begränsades af en häck tallar så tätt lanterade, att man me skäl kunde säga det de utgjorde en mur. Här, liksom nästan öfverallt i italienska boningsrum, voro väggarne hvitkalkade och prydda med några frescomålningar, föreställande