Aftonbladet – 24 januari 1848, sida 2

HE af samma tyg och ett par läderdamasker. Kring lifvet hade han spänt ett bälte af rutigt s:den, hvaru:ur en knif af spansk form framstack. Min vänp, yttrade jag till honom, miånne det är otillständigt af en främling, som känner in,en i Sullacaro, att komma och be er fru om gästfrihet ?, Nej, visst icke, excellenzan svarade han. Främlingen gör heder åt det hus, vid hvilket han stannar. Marian, fortfor han, vändande sig till en piga som s:od bakom honom, gå och säg till fru Savilia att här är en resande herre som begär gästfrihet. : I detsamma nedsteg han utför en trappa, rak som en stege, hvilken ledde från gården upp till huset. Nedkommen fattade han genast i betsl2t på min häst. Jag steg af. Excellenzan skall icke besvära sig med någonting!, sade han, alla sakerna skola bli uppburna i rummen.n Jag begignade mig med förtjusning af detta tillbud att få vara lat, ett af de angenämaste man kan göra en resande, och nu klättrade jag litt uppför stegen, som skulle föreställa trappa. Slutligen var jag inne i förstugan. När jag vikit af inåt korridorn, befann jag mig hastigt midt emot ett högväxt, svartklädt fruntinmer. Jag begrep alt denna, ännu ganska sköna qvinna, om trettioåtta a fyratio år, var värdinnan i huset, hvarföre jag stannade och bugade mig för henne. : Ni är mycket välkomnad af modren och ni skall snart välkomnas äfven af sonen, sade fru de Franchi. Från detta ögonblick, min herre, är detta huset ert eget; var god och uppför er här alldeles som om ni vore hemma hos er sjell.n Jag tager mig friheten, min fru, att hos er anhålla om gästfrihet, likväl blott för en enda