Aftonbladet – 21 januari 1848, sida 3

små porträtter; mena det gifves ögonblick i lifvet, då man vill ha sitt porträtt så vackert som möjligt, och så fint sedan, att man kan se det genom mikroskop. Lägg härtill det bästa plagget och den grannaste brochen. Det kallas att endimanchera sig. Se huru enkelt Ekman uppfattat Dardel i sin atelier. Det är en godbit i den gamla goda tidens smak. Tvenne porträtter af framledne grefve Brahe, af Lundh och Norgren, erinra lifligt om den hädangångne ädlingen. Det miniatur-artade, nästan slickade, som man kunde förebrå deras pensel, är imitationens fel, ty de följde Westins maner. Men se kontrasten i detta lilla porträtt af Aurora Königsmarck, af Meyfens, så raskt och ändå så fini. Hr Hansen förtjenar mycket loford för så väl baron Hamiltons och fröken Hjertas, som för unga gref Nils Brahes (kopia af Norgren) porträtter. Dessa stycken äro behagliga taflor: de smeka ögat, om ock stundom Hansens kolorit är något kall. Borgmästar Lovåns afbildning af Wetterbergh är qvickt uppfattad. Cuyps lilla prinsessa Elisabeth är en näpen bild; minga flera att förtiga. Men, au dernier le bon! denne Moronis Nobile: hvilken sanning, hvilket lif i denna stränga blick? Och deremot hvilken ljufhet och mild anda i denna nordiska sångmös drag! Jenry Lind, af Södermark, slutar värdigt denna serie af sköna qvinnor, och må gerna de yppiga prinsessorna Doria och Sciarra Colonna följa henne, såsom uppvaktande suivanter. Dessa förföriska sydländskor, af Padovanini, likasom denna skalkaktiga Pompadour, af Rigaud, må skimra i glödande färgprakt; hos svenskan ligger dock något, som tager lofven af dem alla. — Men från behagens döttrar vändom oss till denne Camaldulensermunk af Piazetta; hvarpå tänker ban? då jog var ung, kanske? men, omnia vanitas! Och denne Beduin-marabut, af Delaval, en alla prima tagen tude; de stå båda likt barske väktare utanför de skönas ring, i hvilkas midt Kärleken af Westin thronar. Vi öfvergå nu till Historiska facket. Få äro de taflor, man nu för tiden får se i denna väg, trots alla akademiska pri-ämnen och modellarbeten. Våra målare, så snart de komma ut, öfverlemna sig vanligen åt genren, sedan de hemma fått tråka igenom den gamla Olympen. Men må ingen förtänka dem, tous les genres sont bons, hors le genre ennuyeux! Med nöje skådar man Sandbergs gedigna kompositioner ur gamle kung Göstas ärorika lefnad: om än målningssättet har något stereotypartadt, så är det dock godt,. Hersent i Paris har målat samma efsked af ständerna. Prospero Fontanas döde Christus begråten at englar, rminiatur af Spaårrgren, efter det i H. M. Drottningens bönkabinett befintliga original, se der något som talar till känslan, det är ej sökta akademifigurer och påklädda mannequiner: det är anda och sanning. Ghessis törnekrönta Christus är likaså i den stora stilen. Denna tafla, likasom originalet till den förra, är ifrån det H. M. Drottningen fordom tillhörande Palazzo Caprara i Bologna. Under högtidliga processioner utsättas alltid i palatsens portiker dylika mästerverk: så har också denna bild under sekler höjt andekten, och så gör den i dag för hvarje ädelt hjerta. Francks Christus lärande i templet, är en verklig juvel bland de många af det namnet. Rubens Susanna är troligen en reduktion, gjord af Beschey, som i smått mycket kopierat den store nederländaren, likasom hans lärjunge v. Dyck. Santa Barbara är en liten innerligt skön exvotobild af van Achen; men, tot:lt retoucherad, synes deruti af v. A. hlott kompositionen. Bartholdys Rebecca är i den Ove:beckska stilen; målningen smakar dock nog mycket tysk; pour le faire i konsten att föra penseln ligga tyskarne alitid långt under fransmännen. Men se här en Hagar, som tyckes vara studerad efter Horace Vernet? Nej, den är af den ende bland de unge härvarande svenske historiemålarne, hr Staaff; och denna tafla, hvars förtjenster ej kittla hopen men som derföre ej borde förbisetts af s. k. könnare, har nyligen i konstföreningen blifvit refuserad. Hvadan kommer detta? Kan Staaff ej buga sig nog djupt för Gobbarnen, eller har man då föresatt sig att alltid förbigå honom? Nej, säger man, detta berodde på inköpsnämnden ; och när vissa nämndemän; der sitta till råds, får konsten psitta emellanx, Old Nick.