Aftonbladet – 21 januari 1848, sida 3

(Insändt.) Några ord till upplysning med anledning af en artikel uti Tidningen Dagligt Allehanda: Handelsfrihetsföreningens petition, tulltariff och motivern. Signaturen S., som för närvarande är en produktif medarbetare uti Dagligt Allebanda, bjuder ofta de:s läsare på artiklar, hvilka icke sakna talang och intresse, ehuru stundom hållna uti en ton af anspråk, som icke tillhör den lugna och sakkunniga pröfningen. Det är onekligt att en genomförd och sakkunnig kritik öfver Gefle föreningens förslag kunde blifva intressant, lärorik och nyttig; men sådant är ingen lätt sak, emedan vid detaljbestämmelserna fordras en mångsidig erfarenhet och varukännedom, som är alldeles otänkbar för den oinvigde, Alla bestämmelser dervid måste utgå, icke endast från merkantil, utan j-mväl, åtminstone bos oss för närvarande, från statsekonomisk och politisk synpunkt. Vi tro att föreningen insett och väsentligen uppfyllt sina förbindelser häruti. Herr S. synes också, åtminstone uti sin första art., haft för afsigt att göra rättvisa åt värdet af föreningens fosterländska bemödanden, men har, inkommen på detaljernas område, velat, på föreningens bekostnad, visa sin -öfverligsenhet att lagstifta uti ämnet, hvartill företrädesvis blifvit valde artiklarne kläde och sammetsband. Vid ett fritt val af dessa, bland de minga uti bela tulltaxan, skulle man väl tro att herr S. bordt äga grundelig kännedom uti hvad som rörde åtminstone dem. Men om förhållandet visar sig vara motsatsen; så synes man befogad förklara, såsom mindre väl betänkt, att uti en liberal tidning söka missleda omdömet öfver ett förslag, som visserligen med alla andra menskliga verk måste dela ödet af att icke vara ofelbart, men som dock torde vittna om vida mera erfarenhet och sakkännedom, än hvad br SS. här tillerkänner det. I afseende på den förra, eller kläde, yttrar herr S. följande: Föreningen har talt om 235 Y, tull, men har i sjelfva verket gynnat en sträng prohibition, då den bestämdt utsatt 43 trådar på tummen i ränningen, och för denna finhet eller rättare groflek på varan utsätter 4 rdr 42 sk. bko tullafgift för alnen. Ett sådant kläde bar, Föreningen ansett i värde uppgå till 6 rdr bko; det tro vi, till våra fabrikanters -heder, icke vara riktigt värderadt; vi anse det icke kunna upptagas högre änf3 rdr; således blifver tullsatsen redan genom denna prutning på värdet, högre än de åsyftade 25 procent. Först vilja vi upplysa hr S. att 4 rdr 492 sk. afgift å 6 rdr värde, icke utgör 235, utan 20 procent. Dernäst hade herr S. icke bordt undgå bemärka att Föreningen föreslagit värden och afgilter icke för 4 aln, utan för 4 . Euär 4 aln sådant kläde vanligen väger 24, högst 28 l;d, så skulle afgiften derför i sjelfva verket blifva omkring 4 rdr. Herr S. pistår vidare att i hela norra Tyskland intet klide kan fås, som kostar 40 rdr aln. Hvarföre skulle väl de sverska importörerne blifva inskränkte till endast norra Tyskland? Ar det för herr E. obe