Aftonbladet – 20 januari 1848, sida 2

af, att en handfull personer, som till karakter, kunskaper och öfriga egenskaper alls icke står (qvalitativt) öfver mängden, likasom den till antalet (qvantitativt) icke utgör en trehandrade del) af samhället i det hela, skall få utöfva en fjerdedel af hela representationsmakten ocb derigenom för sin del kunna lägga en oj-mförligt tyngre vigt i den sociala vågskålen, än som på denna lilla folkdel bör belöpa sig. Med ett ord: det visades, att frågan om adelns privile gium och sociala ställning, såsom ett riksstånd med öfverförmåner, skadliga för det helas väl och orimliga till sin natur, utreder sig på grunder, som alldeles icke bero af utslaget, pro eller contra, i de forskningar br Fryxell avställt, och som kunna hafva ett värde, dei ingen menniska bestridt dem, utan att derföre i minsta mån inverka på våra dagars samhällsproblemer. Det är dagsklart för hvar och en, att en hop adlige personer, likt individer i andra klasser, kunnat hafva varit förträfliga menniskor och utstått oskyldigt lidande, äfvensom bhfvit orättvist behandlade af partiske eller mindre kunnige författare i en eller annan tid, utan att allt detta gör det ringaste till eller ifrån i sje:fva adelsfrågan. Till och med om den händ-1se bland annat någongång inträffat, att deras svårigheter drabbat dem; i och för adel-kapet,! samt att tillika deras lidande varit obilhgt, så följer ändock alldeles icke deraf att adelskapets institution i och för sig är god. i Antag, att en skräddare N. N., eller en skomakare P. P., blir mål för en hård medfart, förlorar processer orättmätigt, eller omsider får sig biografer, som framställa hans lefnadshändelser i skef dager: följer väl deraf, att Skråinrättningen är förträfflig? eller vinner den något försvar deraf, att t. ex. en sednare biograf uppträder och visar att man gjort herrar N.N. och P. P. orätt? Hvad nu hr Fryxell beträffar, är det så långt ifrån att hans Berättelser i Svenska Historien innehålla något försvar för adeln såsom bördsinstitution, att detta hans arbete tvertom kan anses som en af de rikhaltigaste källor för uppvisande af exempel på adelns riksförderflighet såsom stånd, och på all den menliga inflytelse denna institution (genom bördsfördomens fortplantande, inbillning om högre menniskovärde, ej till följe af högre egenskaper, men af högre födsel, således till utbredande af materialism o. s. v.) alltid baft på individerna till deras sänkande i karaktersväg så mycket som deras hättre natur ej motverkade det onda. Hvad åter angår hr Fryxells pamfletter mot Geijer, har han till och med sjelf i dem på ett och annat ställe biträdt tidehvarfvets allmänna tanke att adelns sjelfskrifna representationsrätt bör talla, och att dess andel i riksombudskapet är för stor; hvarföre hela resultatet af dessa hr F:s små arbeten blott reducerar s:g till de historiska forskningarne mot Geijer, hvarom vi förut talat; ehuru det derjemte är en sanning, att br F. också i företal och punkter här och der låtit mörka uttryck unäafalla sig, hänsyftande, såsom de synes, på något annat; men hvilket blir utan all betydelse och följd, då det ej vidare utredes eller på minsta sätt kommer till tals i bevisningsväg. När allt detta så är, torde det icke vara alldeles ur vägen att fråga hvad det är som ridderskapet och adeln med sin medalj velat belöna hr Fryxell för? Det szulle naturligtvis vara för att hr F. gifvit vederbörande ett handtag till försvar i adelsfrågan och den i vår tid pågående representationsstriden. Men har han det? På intet sätt. Har hr F. det ringaste hjelpt adeln som stånd? Alls icke. Vi missunna hr F. så litet de sextio dukaterna, att vi tvertom innerligt önska honom lycka till detta fynd. Vi erfare härvid samms glada känsla, som då vi få höra omtalas att en person oförmodadt och utan all förskyllan hittat en börs på torget. Det nära löjlighet gränsande består i att adeln gör hr F. en föräring utan ringaste förnufugt skäl; men att hr F. får sig en god pris, är ganska bra. När man uppgör slutliqvid, ur hederns synpunkt, finner man också i alla fall, både att br Fryxell å sin sida har så utmärkta förtjenster om svenska historien genom sina rikhaltiga och i flera fall förträffliga Berättelser,, att ha:.s namn väl håller sig uppe, oaktadt den chock det må hafva lidit i allmänna tänkesättet genom diverse opåkallade utflygter mot Geijer 0. s. Vv. i de beryktade aristokratpamfletterna; likasom å andra sidan flere talare på riddarhuset, såsom brr Ehrenborg, Gripenstedt, Stoc kenström, v. Engeström, Åkerman, Ad. Raab 0. s. Vv. under medaljdebatten genom sina anföranden mob den i deras ögon, och säkert i mångas, olämpliga belöningen — då adeln såsom sådan visst icke haft något att bär belöna — ådagalagt en opinion, fullkomligt -värnande deras och riddarhusminoritetens kredit i hela denna sak. Såsom det omsider troligen intresserar våra läsare att taga någon kännedom om den så mycket omtalade medaljen sjelf, få vi efter Riksdags) Adeln, el qvinnor och barn, utgör icke 40;000 personer af de 3,000,000, hvartill Sveriges folkmängd, minst och i rundt tal, stiger.