Aftonbladet – 20 januari 1848, sida 2

två år. Tänk blott på, att detär kejsaren, som har beslutat detta giftermål.n Min far skall göra mig den rättvisan att tro, det jag är en för lydig dotter, för att vara en upprorisk undersåte.n Br2, Vaninka, braxr, sade generalen. Feodor bar då sagt dig allt ? Jan, sade Vaninka. Visste du, att ban vände sig till mig först?s Jag fick veta det sedan.s Då är det af bonom du fått veta, att din hand var bortlofvad? Det är af honom., Och han har gått in på alt resa? Han är en god och ädel ung man, som mitt beskydd skall följa öfverallt. -O, om Jag ej hade gifvit mitt löfte! Jag älskade bonom så högt, fortfor generalen, att om du ej haft motvija för honom, skulle jag på min heder hafva gifvit honvm din hand.n Och ni kan icke återtaga ertlöfte? frågade Vaninka. Omöjligt, sade generalen. Så må det ske, hvad som skall skel sade Vaninka. Så skall min dotter talan, sade generalen, i det ban omfamnade henne. Farväl, Vaninka. Jag frågar dig icke, om du älskade honom. Ni bar båda gjort er skyldighet, jag bar ingenting mer att fordra.n Vid dessa ord steg han upp och gick ut. — Annouschka var i korridorn; generalen gjorde tecken att hon kunde få gå in, och fortsatte sin väg; vid dörrn till sitt rum fann han Gregoire, som väntzde. Nå, ers exellens? frågade han. Du bade på en gång både rätt och orättn, svarade generalen; Feodor älskar min dotter, men hon besvarar icke hans kärlek. Feodor gick in till min dotter kl. 44 på aftonen, men gick åter ut kl. 42 för att aldrig återkomma. Lika godt! Du kan komma till mig i morgon, och du skall få dina tusen rubel och frihetenp. Grezoire aflågsnade sig förbluffad. Under tiden hade Annouschka gått in till sin herrskarinna och med omsorg stängt dörrn efter sig. Vaninka hoppade genast ur sängen och stållde sig vid dörrn, för att noga lyssna