Aftonbladet – 19 januari 1848, sida 1

NORDAMERIKANSKA PRESIDENTENS BÄDSKAP. V:d kongressens öppnande i början af sistl December utfärdade Presidenten ett ovanlig vialyftigt bådskap, hvari d :ck största rummet var egnadt åt kriget med Mexiko och hvad dermed står i sammanbang. Detta är också del allmäaligast intressanta, och dessutom af h:storisk vigt, för justeringen af de stridiga uppgifterna om krigsorsaken och om Nordawerikanarnes planer med kriget. Af denna afdeluiog ljemte några få audra detaljer följer här ett sammanorag, tillika med sjelfva inledningen: Medborgare af senaten och af representan:ernas hus! Korgressens årsmöte är alltid en händelse af vigt; staternas och folkeis representanter anlända då omedelbart från sina hufvudinän, för att samråda om det allmänna bästa. Efier nära tre fjerdedels århundrades tillvaro af et förbund mellan fria och sjelfst-ndiga republiker, erfordras ingen lösning af frågan om menskans förmåga af sjelfstyrelse. Framgången af vårt undransvärda system innebär en afgörande vederläggaing af teorierna från andra lander, — af dem, som påstå att ett ringa antal gynnade äro födde till väldet och att styrkans makt måste styra mangden. Icke underkastadt godtlyckets eller bördens myndighet, är folket den ende sjeifnerrskare, som erkännes af vår grundlag. Talrika främlingar, af allt slags börd oca sprak, lackade genom den medborgerliga och kyrkliga frihet vi åtnjuta, och genom vår lyezliga belägenhet, anlända i skaror till våra kuster hvarje år, och ofverföra sin tillsifvenhet ej mindre än sin trohet till det land, der herraväldet tilhör folket allena. Också har intet land blifvit så gycnadt geaom uppenbarelsen af Försynens hägn, eller äger större skäl ull djup tacksambet derför. En allvis Skapare leide och beskyddade vår varndoms friheisstrid, och har sedan oaflåtligt vakat ofver våra öfverraskande framsteg, så att vi nu bhfvit ett ibland jord-ns stora folk. Det är i ett sålunda gynnadt land, och under en styrelseforin, euligt hvilken den verkställande och den lagstiftande makten innebafva sim från folket utgångna myndighet för begränsade tidskiften, och alla äro ansvarige inför sina kunstituenter, som det på nytt åligger mig att samspråka med kongressen angåenae Förbundets ställnivg och de allmänna angelägenhetersas närvarande skick. Uuder det förflutna året hafva vi rönt de mest tillfredsställande prof på ett lands välsignelse med vidtutbredt och ailmänt välstånd. Sedan vårt samhälles stiftelsa har intet tidehvarf medfört lyckbgare framgång åt aila vårt folks hushållningsoch förvärfsföretag, eller skänkt bättre och förmånligare lön för desz3 arbetsmöda. Vart öfverflöd har tillåtit oss uppfyllandet af den sköna pligten att skaffa lfsmedel åt hungrande millsoner i mindre gynuade länder. Uader åtnjutandet af Försynens godhet hemma, så som den: sällan varit något samhälles lott, kunna vi lyckönska oss tili vänskapligt förhållande med alla jordens makter, Mexiko uadantaget. Ehuru Förenta Staterna innehölio det förnärmade folket, var det Mexiko som begynte krig, och vi nödgades att till vårt sjelförsvar afslå dess infall på vårt område, semt sedan värna folkets ära och fördelar, genom att med kraft fullfölja motståndet, till dess vi kunde vinna en rättvis och hederlig fred. Förenta Staternas fullmäktig medförde till Mexiko förslag till en fredsträktat, hvari vilkoren ipneburo afträdandet till oss sf vissa landsträckor, till godtgörande af krigskostnaden. Det är nemlig-n allmänt bekant, att den enda ersättning, som ligger i Mexikos förmåga, består i landafsöndrinzar. Mex:ko saknar penningar och andra medel att bålla våra landsmän skadeslösa för sina långt förut genom Mexiko sråkade förluster, eller betäcka våra krigskost-! nade . Afstå vi från landvinningar, så hafva vi ingenting annat att få. Ville vi förkasta krigskostnadsersättningen, genom vägran att såsom vederl:g derför emottaga landsträckor, så skuliel vi nedlägga alla våra rättsenliga anspråk, och li äfventyra ett krig på egen kostnad, utan syltel: och utan gräns, — — I — — Läran om afståendet fiån mexikansk landafsöndring är läran om afstående från skadeersättning; cceh gillades denna lära af stats-! makterna, så skulle den innebära ett offentligt) erkännande att vårt land hade orätt, och att let krig, som kongressen med ovanlig enhäl-! ighet gillat, vore obefogadt och borde öfver-l sifvas: en förutsättnivg, som saknade grundc verkligheten, och vore förnedrande för natio-g c 4 ralkarakteren. Våra vapen hafva segrat öfverallt och lagt inder vår krigsmakt en stor delaf fiendens omåde, jemte hans hufvudstad. När freisunder-r TT hade vågat koppas; också trodde tan, att denna;