Aftonbladet – 19 januari 1848, sida 1

— ee hvilket hade börjat under Italiers brännande sol och hade slutat i de schwaiziska snöbetäckta bergen. Som det i Petershurz ej finnas några tidningar, som våga säga annat än hvad kejsaren tillåter, så hade man väl hört talac om Suwarows krigslycka, men ej om hans motgångar; Feodor berättade den förra utan öfverdrift cch de sednare med uppriktighet. Man kan lätt gissa med hvilket intresse generalen lyssnade till Feodors berättelser; hans aptens-epåletter, hans med dekorationer be täckta bröst vittnade tillräckligt om den unge mannens blygtambef; då han helt och hållet glömde sig sjelf i sin berättelse; men generalp, som var ädelsinnad och otillgänglig för fruktan att dela Suwarowsz onåd, hade redan aflagt ett b:sök hos den döende fältmarskalken, och hade af honom fitt veta, buru tappert hans unga skyddsling hade uppfört sig. När Feodor nu hade slutat sin berättelse, var det generalens tur att u,präkna alla dedrag af mod, som Feodor hade ådsgalagt under mindre än ett års falttåg; hvarefter ban tillzde, att redan följande dagen skulle han hos kejsaren anhålla att få taga honom till. sin adjutant. Vid dessa ord ville Feador kasta sig till generslens fötter, men denne. tog honom än en gång i sin famn, och för alt gifva honom ett bevis på vissheten, att han skulle lyckas, visade generalen honom redan samma dag de ruw, han skulle få bebo i hans hus. Föiljanda dagen återlom generalen verkligen från St. Michaels palats med underrättelse, att hans begäran hade blifvit honom beviljad. Feodor kände sig öfversäll; ty från denna stund var kan ju gereralers dagtga bordsgäst. Ait lefva under samma tak söm Vaninka, att å se henne i hvarje ögonblick, att se henne iom en herclig syn. sväfva förbi i någon korridor, att två gånger om dagen få äta vid samma bord som hon, var mer än Feodor hittills