ban gjorde front emot fienden, som besteg bron just som han hade uppnått andra stranden. Österrikarne skyndade efter, men hastigt hördes ett förfärligt dån, som öfverröstade artillerisalvorna: den andra brobågen sprängdes i luften och tog med sig allt som fanns på stället; hvar och en drog sig tillbaka och man såg söm ett regn nedfalla qvarlefvor af menniskor. Men i samma stund, som Moreau hade satt ett ögonblicks hinder emellan sig och Melas, såg han general Greniers afdelning i oordning framtåga, hvilken hade blifvit tvungen att retirera från Vaprio och flydde, förföljd af österrikiska och ryska armeen under Zoff, Ott och Chasteler. Moreau befill:e att det skulle göras front mot denna nya fiende, som han så oförväntadt fick på halsen, och sålunda lyckades det honom att återförena Greniers trupper. Men under det han vände sig till honom, vardt bron iståndsatt af Melas, som i sin ordning passerade floden. Moreau anfölls i tåten och på sidorna af en styrka dubbelt större än hans. Ålla officerarne, som då omgåfvo honom, bådo honom enträget att tänka på återtåg, ty På hans persons räddning berodde ju Frankrikes bibehållande af Italien. Moreau emotstod länge, ty han fattade alltför väl de förskräckliga följderna af det slag han förlorat, och hvilket han ej ville förlora, fastän det varit honom omöjligt att vinna det, men en elittrupp omringade honom, och i det den bildade omkring bonom en fyrkantig batsljon, drog den sig tillbak2, under det att återstoden af. armeen Jat döda sig för att skydda den persons återtåg, hvars snille ansågs som de öfverblifnas enda öfriga hopp. Striden varade ännu tre timmar, hvårunder 2rmens arrier-garde gjorde verkliga underverk. Då Melas slutligen såg att fienden hade kommit undan honom, och att hans trupper, uttröttade af en så långvarig kamp, behöfde hvi12, befallte han att man skulle upphöra med striden, och stannade på venstra Adda-stranden, der han fördelte sina trupper i byarne Imago, Gorgonzola och Cassano, och blef pi det sättet herre öfver slagfältet, på hvilket frans: