Aftonbladet – 15 januari 1848, sida 2

raset, 1 ameriKkanarues Yycnstra Hank, men, Juuuetla Pringle, framkomna funno de denna försvarslinielyv i ett helt annat skiek, än den var den 28:de. Fien-s den hade nu sett att moraset kunde genomgås, ocht hade nu så förskansat denna sin venstra flygel, attlA den var måhända den starkaste af hela positio-Ih nen. Denna lilla trupp kunde imedlertid icke öfvervinna hindren af en hög vall, djup graf och skicklige skyttar, som försvarade den, men förblef ganska länge under elden, till dess den fick befallning att gå tillbaka. Engelsmännen, hvilkas styrka vid träffningens början var, enligt Pringle, 7300 man, hvaraf endast 5200 anföllo förskansningarne på östra flodsidan, förlorade i döde och sårade 2000. I sin ställning, bakom slagfältet, qvarstodo de 10 dygn eller till d. 48 om aftonen. Pringle yttrar dessa märkliga ord: Det var naturligt att tro, att vi skulle blifva förföljde af fienden — att han skulle fullfölja sin seger genomld att drifva oss framför sig och bortsopa oss från jor-li dens yta. Nej, general Jackson visste bättre än attlu lemna sin fasta ort (strong-hold) — det var hvarjelk soldats bön att han skulle hafva gjort det. Medlsi oändligt besvär lyckades engelsmännens återtåg, som 1: nu skedde på större afstånd från floden, ien så sank sj mark, att manskapet ofta nedsjönk ända till knäna, allt utan att blifva af amerikanarne förföljde. Jag frågar en hvar — militär eiler icke militär — som behagat läsa ofvanstående korta framställning, li om jag icke hade skäl att påstå: att milisens tap-o perhet bidrog föga till s-gren vid New-Orleans,!ä samt att den tyske författare, som af denna träff-lu ning ville draga slutsats om milisers företräde fram-1 1 för stående öfvade härar, hade yttrat en stor tank-d löshet. t Nu, sedan denna tanklöshet blifvit försvarad, utand att några gällande skäl derföre blifvit anförda, nöd-v gas jag förstärka mitt påstående och kalla det förlt ett stort oförstånd. 0 Ty hvilka äro de misstag, jag skall bafva begåttb och hvilka skulle bevisa milisens tapperhet? s 8 f fi h Z 8 n f Vv e 5 BOÖOrnrn Hp ARAEHRHA 1. Att de två örlogsfartygen icke beströko engelsmännens ställning! Det är ganska möjligt att så var, och jag är böjd att tro det, men de källor, ÅA. B. anför, bevisa ingenting derom. Keanes rapport af den 28 December, som A. B. så segrande mot mig åberopar, och som säger att i striden den 23:dje flög det ena örlogsfartyget i luften och det andra drog sig uppför floden, bevisar icke att ej det ena kunde komma tillbaka den 8 Januari, under hufvudstriden. Men jag vill sjelf angifva ett bättre skäl för att ej något fartyg då befann sig på floden, nemligen det, att amerikanarne anbringat ett batteri af 24v E:dingar på andra stranden, hvilka naturligtvis långt bällre än ett rörligt fartyg, på en så strid flod som ls Missisippi, kunde bestryka engelsmännens frammarsch. s Detta batteri var mig okändt. Genom mitt misstag d att två örlogsfartyg lågo på floden den 8:de, hvilket a jag trodde derföre, att min tyska källa omnämner 1 att de voro der den 23:dje och och den 28:de, —lI genom detta misstag, som jag erkänner, är således 1 J d N d 1 I Yv endast uppdagadt att amerikanarne hade en annan, ännu vida större fördel än den, som jag af okunnighet om förhållandet, hade tillmätit dem. 9. Alt handgemäng verkligen skall hafon uppkommit, emedan 2:ne kompanier lyckades inbryta i förskansningarna, der de, utan understöd af sina kamrater, blefvo nedskjutna eller fångne. Vet då icke A. B. hvad som i militäriskt språk kallas handgemäng? Om 7000 man, vid ett anfall !s på förskansningar, blifva, under framryckandet, så li medtagne af elden, att endast två kompanier in-d komma i förskansningarne, äfvensom, (enligt hvadoc jag sjelf har tillagt) en trupp iökommer på ett an-j nat ställe, men försvararne draga sig undan, tilljt dess de se det ringa antalet vara sig sjelf lemnadt,l då de döda eller fånga dem — kan detta kallas ett handgemäng, som vittnar om de försvarandes tap-l!e perhet, framför de anfallandes? Har man ickelt skäl uti att säga, att deras mod icke blef pröfvadt, 1 emedan intet bandgemäng uppkom, hvaraf det kundes pröfvas? Jag hade, om denna träffning, i min arl t 1 t tikel endast anfört några rader och om den fällt ett a!lmänt omdöme, som den utförligare framställning, jag vu gjort, till alla delar bestyrker. Ty de två kompaniers inträngande, hvarpå A. B. bygger så mycket till sin fördel, bevisär det icke tvertom de truppers utmärkta tapperhet, som under en sådan s förfärlig eld nedgår i en kanal och uppklättrar med 2 bajonettens tillhjelp uppför den branta vallen? Det måtte tydligen vara min sak och icke Å. B:s som vinner på de två kompaniernes lysande bragd. Äfven således om jag skulle hafva begagnat ett oegentligt uttryck, då jag sade att bandgemäng aldrig uppkom — hvilket jag icke anser mig hafva gjort — så bevisade detta endast ett oriktigt uttryck, men min sck — engelsmännens företräde framför amerikanska miliserna — har tydligen vunnit genom upplysningen att två kompanier verkligen öfvergingo kanalen, likasom nyss af batteriet, i stället för örlogsfartygen. 3. Alb det kärr, som jag hade sagt skyddade amerikanarnes ställning, öfversicks tvenne gånger af engelsmännen, hvilka dervid utstodo amerilkanarnes eld, anser A. B. också bevisa, att truppernal kommo i handgemäng. Jag har med Pringles egna ord visat, hvad Å. B. icke omtalat, att den trupp, som första gången öfvergick, var cf kompani, och den andra gången: 400 man; att Pringle säger, att Iden första gången endast var en demonstration, och att, den andra gången, nämnde ringa styrkal fann för sig måbända den starkaste delen af hela positionen och var ganska länge i elden. Dettal. Pringles uttryck: att de voro länge i elden, anger JA. B. äfven vederlägga mitt uttryck: att ingen strid uppkom. Men att jag icke. härmed kunde mena eldstrid, var väl klart, då jag i min klandrade artikel talat om att det Var den mördande elden, som tvang engelsmännen att draga sig tillbaka. Jag kunde icke mena annan strid ån den, der trupper råkas, ty från starka förskansningar, der man sjelf är betäckt, råkar man endast fienden med sin kula. Jag hade icke bordt blifva missförstådd i hvad slags strid jag menade. Mig är således icke klart, hvad detta öfvergångna kärr kan mot mig bevisa. Sedan nu förhållandet med örlogsmännen, med de två kompanierne och med det öfvergångna kärret blifvit utredt, återstår mig att upptaga Pringle:s beröm: ,att förskansningarnes försvar gör Iden största heder åt amerikanska trupperne.n A. B. har icke varit nog opartiskt för att omIförmäla under hvilka omständigheter detta beröm lafgafs, hvilket bestämmer dess värde. Mr Stuart hade i hela sin bok varit uppenbart orättvis mot engelska trupperna, undanhållit dem förtjent beröm loch varit högst partisk för amerikanarne. Så säger -IPringle. Jag känner icke Stuarts bok. Pringle, hvilken med svärdet fäktat mot amerikanarne, och Inu nödgades med pennan försvara sina landsmän, i ville. icke betala Stuart med samma mynt — nedlsättande af fienders värde — utan, såsom ädelmoi ldig motståndare, yttrar han på sista sidan af sina Ilbref: Jag är långt ifrån att vilja förringa ameri) I kanarnes förtjenst uti det sätt, hvarpå de försvarade ss 42 Ankh ur ooo adt oärnana Afft mARAL