Aftonbladet – 15 januari 1848, sida 2

2 JR andra drog sig uppföre floden, så att de icke kuude bestryka engelsmännens ställning; att tvenne engelska kompanier öfvergingo kanalen, inträngde uti amerizanska förskansningarne och blefvo der fingne, af bristande understöd; att det kärr, jag sgt skyddade amerikanernes ställning, tvenne gånger af engelsmännen öfvergicks, samt att major Pringle i sina Lettres yttrat: att förskansningarnas försvar gör den största heder åt trupperna. Jag har här noggrannt upptagit hvad som lj skulle ligga mig till last. e Låtom oss nu undersöka om dessa uppgifter ! vederlägga mitt påståen ie. : Först får jag tacka A. B. för dess hänvisning, till major Pringles bref. De hafva förskaffat; mig personlig bekantskap med denne käckel: ( l s 0 I I Oh oa h ÅA me fe rg a om och krigskunnige officer, samt med hans bref, hvi!ka lemnat mig en utförlig kännedom, som jag förut icke egde, om träffningen vid NewOrleans, och hvaraf allt j2g, om jag bade behöft det, skulle hafva blifvit förvissad om mina åsigter rörande engelsmännens och amerikanar-; nes förhållande under detta krig. M:jor Pringles bref :ro skrifna mot en m:rls Stuart, för att mot honom försvara brittiskal krigshärens värde, och titeln, som A. B. boit!! uppgifver till: Lettres by Major Pringles, har! det tilligget: Vindicating the character ofthe ; british armes, employed in Norih America in) the years 1814—15, from aspersions cast upon it in Stuarts Three years in North America!e Dessa aspersions voro: S.uarts påståenden omit engelsmännens bristande disciplin; om deras öf-! verligsna styrka vid NewOrleans: att de aldrig framkommo till kanalen, som skyddade amerikanarnes stillning, samt hans tystnad öfver engelsmännens ådagalagda tapperhet. Jag anhåller att få gifva en så fullständigl. framställning om träffningen vid NewOrleans,!: som kortheten tillåter, och hvaraf j.g förmodar att förevarande tvist skall helt och hållet :! slitas. Jag har härvid omsorgsfullt begagnat l den källa, Å. B. sjelf anvisat mig, samt endast ; om det, hvarom Pringle ingenting omförmiäler, (emedan en fullständig be krifning icke var hans afsigt) följt: Geschichtliche Darstellung der Feldzäge der Britten in NordAmerika 4814 und 45. Aus dem Englischen v. G. Nagel. ! Engelsmännens landstigning vid detta tillfälle . föranledde tre träffningar, nemligen d. 23 och! 28 Dec. samt 8 Jan. Straxt efter engelsmännens landstigning på Missisippis östra strand, d. 23 Dec. om morgonen, framsändes avantgardet, 1500 man, hvilka, enl. Pringles bref, sedan de i 24 timmar varit i öppna båtar utsatte för det svåraste väder, blefvo efter en dags marsch, i en okänd trakt, angripne i mörkret om nat en, då de gått till hvila i sin-bivuak, af 85000 amerikanare under general Jacksons eget befäl. Engelsmännen grepo till vapen och tillbakadrefvo fien-! den på alla punkter samt togo en ställning framför den som de förut innehade. Detta anfall skedde uti engelsmännens högra flank, under det den venstra besköts af två amerikanska örlogsmän och en skonare på Missisippi med en häftig sido-eld. (Keanes rapport hos Pringle). Amerikanarnes företag gynnades af ett skogigt moras, som under hela frammarschen mot NewOrleans sträckte sig i engelsmännens högra flank med för dem okända genomgaångar. Hela följande dagen låg avantgardet bakom en hög floddam, darrande af kyla, utan att våga upptända eldar, för att icke blifva upptäckt af de amerikanska fartygen och öfverhöljdt af deras eld. Vid de öfriga truppernas ankomst insåg man omöjligheten att fortsätta marschen utmed Missisippis östra strand till NewOrleans, så länge de amerikanska fartygen voro qvar. Ett batteri uppkastades derföre om natten (mellan den 25 och 26), hvilket om morgonen begynte en eld, hvaraf det ena fartyget flög i luften och det andra drog sig undan. Sedan framryckte hela styrkan, och den 27 kom man i åsyn af amerikanarnes ställning (5 eng. mil nedom NewOrleans). Deras högra flank var ställd på Missisippi, fronten betäckt af en kanal med 45 fot höga branta väggar med bakomliggande förskansningar och ett starkt artilleri, samt venstra flanken af det förr nämnda moraset. Hela engelsmännens ställning beströks af det på floden liggande amerikanska fartyget, säger Geschichtliche Darstellung — (Pringle säger ingenting bärom). Detta oaktadt sökte engelsmännen att anfalla, säger det tyska arbetet, men Pringle kallar det endast för en demonstration,. Men elden blef så mördande på det öppna fält, der de frammarscherade, att, då de framkommo till kanalen och dess djup var okändt, befallde engelske befälhafvaren, general Pakenham, att de skulle draga sig ur elden 2 engelska mil tillbaka. Under tiden hade äfven en trupp af elt kompani fått befallning att söka gcenomgå moraset, för att komma i amerikanarnes venstra flank, hvilket äfven skedde, men sedan denna trupp en stund skottvexlat, drog den sig, enligt befallming, samma väg tillbaka. Detta, så väl som denna trupps ringa styrka, låter förmoda, att ett allvarsamt anfall denna dag icke var ämnädt. . Pakenham beslöt att afvakta förstärkn.ng af två regementen, hvilka ankommo den 6 Jan. Undertiden förstärkte amerikanarne sin ställning, och uppförde på flodens andra strand ett batteri af 6 st. 924:diga kanoner, för att längsefter beskjuta engelsmännens frammarsch. General Pakenham ville först försöka ett slags regelmessigt anfall med löpgrafvar och nedsänkta batterier, såsom mot en fästning — bevis huru oåtkomlig amerikanarnes ställning ansågs vara — men då dessa batterier om morgonen (den 4 Jan.) begynte spela, blefvo de snart tystade af den öfverlägsna amerikanska elden. Nn beslöts att sätta öfl ver trupper, för att taga det på vestra flodstranden belägna batteriet — bevis huru farligt detta var — Ipå samma gång som ställningen på östra stranden I skulle stormas. Men härtill fordrades att gräfva en kanal, för att få fram båtar att öfversätta trupper. IDå denna kanal blef färdig och båtarna skulle geI nomföras, rasade den, så att båtarnas framförande j gick långsamt, natten mellan d. 7 och 8, och hvarlligenom anfailet på denna punkt så försenades, att det icke hade någon inflytelse på hufvudutgången. ) Emedlertid intogs batteriet af engelsmännen, och general Jackson sjelf säger härom i sin rapport, anförd af major Pringle: Sedan engelsmännen hade landat, voro de nog djerfve att framrycka mot våra verk, och, hvad som är svårt att förklara, just i Idetta ögonblick, då deras nederlag borde kunna anses som säkert, tog Kentucky förstärkningarne, på hvilka man hade så mycket litat, skamligt till flykten (ingloriously fled) dragande med sig, genom