Aftonbladet – 15 januari 1848, sida 2

I verkar på de stridande, att då kamrater falla hopItals till höger och venster, samt hufvuden, armar Iblickets hänförelse, hvaruppå man under fred upp Isom pligtkänslans vana möjliggör det lugna döds1A. B. lärer medgifva, att en trupp, som på en utI mil, d. v. s. 2700 svenska alnar, har 20 fallande, loch derjemte står bakom ett hinder, som anses oöfl verstigligt, utan all jemnförelse pröfvas mindre än p j . b I Detta är allmänt kändt af dem som läsit om detta Istor förlust och likväl är nära att bestiga hindren! Ivid NewOrleans. Islagne vid Bladensburg, bygger häruppå påståenljag icke på den enstaka träffaingen vid Bladens-lerinra om, hvilken otrolig möda den store Washing-lJärfva, skedde utanför Stockholms murar, utan att af, att Pringle, som kort förut sett miliserna springa vid första anfallet vid Washington och vid Baltimore, icke kunde undgå att berömma dem vid NewOrleans. Ty allt beröm är relativt. och en sanning är, att jemnföredscvis med sitt uppförande vid de båda förra ställena, kunde de verkligen sägas hafva heder af sitt uppförande vid NewOrleans, ehuru Jacksons eget intyg: att Kentuckyförstärkningarne ingloriously flydde, på ett ställe, der ingen kanal fanns, vittnar om denna kanals skydd äfven för berömmet. Men att Pringles beröm aldrig kan åberopas såsom bevis för dessa truppers jemnförlighet med engelsmännen, detta bevisas bäst af hans ofvan anförda yttrade förvåning öfver att engelsmännen fingo i tio dygn ligga bakom slagfältet, utan att af den segrande fienden oroas, samt att hvarje engelsk soldat icke önskade någonting kögre, än att amerikanarne skulle lemna sina förskansningar och möta engelsmännen på öppna fältet. Och kan något starkare bevis gifvas på att amerikanarne sjelfrte ansågo sig underlägsne engelsmännen i tapperhet och krigsduglighet, än då de, efter en seger, som de vunnit utan förlust, icke vågade under tio dagar angripa en slagen fiende, som förlorat nära tredjedelen af sin styrka? Jag tror icke att någonting kan häruppå svaras! Kan A. B. verkligen tro, att Wellingtons veteraner, hvilka under spanska kriget ådagalagt så undransvärd käckhet vid verldsbekanta stormnirngar — att te — VA mh MP ve DH de icke skulle hafva haft ett lätt arbete med del uppbådade amerikanska miliserna, om de fått råka em? Kan man det ringaste betvifla, att om de två kompanierne blifvit understödda, icke hela förskansningen skulle hafva. blifvit genombruten? Lemnar icke den skamliga flykt, som skedde på det enda ställe, der djupa kanaler icke skyddade, full visshet om hvad som skulle hafva inträffat, om dessa kanaler blifvit allmänt öfvergångne? Jag vågar således tro, att Å. B. genom allt hvad det anfört, icke har rubbat mitt påstående, att milisens tapperhet hade föga del i derna träffnings utgång, cmedan något handgemäng aldrig uppkom — så mycket mera, som A. B. icke behagatl söka vederlägga hvad jag omed lbart härefter tilllägger: Bevis derå är den förlust, amerikanarne sjelfve uppgifvit, af 8 döde och 14 sårade,. Min källa för denna uppgift är ofvannämnde arbete:l: Geschichtliche Darstellung m. m. Pringle säger ingenting om amerikanarnes förlust. Det är ganska möjligt att denna uppgift är! oriktig, ty den låter otrolig och kunde anses ringa, äfven om den hade uppgått ända till 400. Denna uppgift bade imedlertid för saken varit vida angeJägnare att vederlägga, än anförda uppgifterna omi de två örlogsmännen, de två kompanierna och det två gånger öfvergångna kärret. En hvar vet, att det är de fallnes stora antal, som mest af allt inoch ben kringflyga — det är då, som den ögonstaplar så stora ord, icke längre är verksam, men föraktet, hvilket förmår den svagaBmenniskan att förvandla sin natur och qväfva alla de böjelser, hvartill hon under freden uppfostras och bildas! sträckning, enligt Pringles uppgift, af 4 engelsk en trupp, som framgår med hundra gånger så Jag torde nu hafva sagt nog om sjelfva slaget Rörande de föregående träffningarne i detta krig, säger A. B., att jag, emedan amerikanarne blefvo det om milisens otjenlighet. Jag hade förtjenat lalla A. B:s förebråelser, om jag hade detta gjort. Men så är det icke. Den tyske förf:n i Dag!. Allehanda hade anfört slaget vid NewOrleans såsom bevis för milisers öfverlägsenhet öfver veteraner. Då yttrade jag, att som veteranerne afhöllos af en mördande eld att råka miliserne, så var detta intet bevis; men att mera bevisande vore den träffaing, Ider de råkades, och der amerikanarne stodo på 3:ne Minier i en fördelaktig, men dock tillgänglig, ställning, voro dubbelt så starka, och likväl togo flykten vid första anfallet, den ena linien efter den andra. Min öfvertygelse om milisers otjenlighet — förstås då de äro ensamme, ty då de äro organiserade i stamtruppers: kadrer, är det en helt annan sak; de kallas icke heller då miliser — min öfvertygelse om milisers otjenlighet till ett lands försvar bygger burg, utan på krigshistorien, hvilken för den, som läser med omdöme, vittnar i frågan. Blott i afseende på Amerika vill jag nemligen ton hade att få sina nya trupper att hålla stånd, huru ofta de grepo till flykten för ringa engelsk styrka, då de icke skyddades af förskansningar. krig. Att Amerika för sin frihet bar mera att tacka Washington, Franklin, Frankrike ssmt Englands planlöshet, än .sina milisers tapperhet, derom tror jag ingen tvist kan uppstå. Uti mitt yttrande: träffningen utanför Washingtons murar, förebrås jag för flere grofva misstag, hvilka bestå deruti: 4:0 att Washington icke har murar; 2:0 att Bladensburg, der träffningen stod, ligger 6 eng. (nära en Sv.) mil från staden. Nog trodde jag att ett så oskyldigt poetiskt uttryck skulle tillåtas mig, synnerligen då, till min olycka, hela cenna mening hade en figurlig bemärkelse, emedan jag sade att milisen stred för altare och härd utånför Washingtons murar,. Skulle man månne icke få säga, att en träffning t. ex. vid erinras om att Stockholm icke är någon fästning och att Järfva ligger långt ifrån staden. Att kalla sådant grofva misstag är icke beskedligt gjordt! Men då således icke heller jag behöfver vara beskedlig, så måste jag anmärka ett misstag, som ÅA. B. kanske icke anser för groft. Det frågas mig hvarföre, då jag talat om amerikanarnes nederlag vid Bladensburg, jag icke äfven talat om patt de segrade i samma krig vid Bunkershill, vid Laxington, vid Georgetown (menas troligen Yorktown?) vid Saratoga och i många andra smärre sffärer,. Då träffningen vid Bladensburg skedde 4814, men alla de öfrige inföllo under befrielsekriget 1775—83, så är den af ÅA. B. begagnade benämning: samma krig, en mycket större poetisk frihet, än den jag, i min cskuld, företog mig utanför Washingtons murar. Jag begifver mig derföre nu till Mexiko. ANDRA ARTIKELN. Kriget i Mexiko. Rörande detta krig frågar jag: hvarföre jag icke