Aftonbladet – 14 januari 1848, sida 3

i frågan om eligionsfriheten och Konventikelplakatet. De högst lifliga debatter, som dessa dagar låtit höra sig inom presteståndet till följe af doktor Sandbergs motion om det s. k.konventikelplakatets aflysande, hafva med skäl blifvit ett talämne öfverallt i de kretsar, der frågor om religionens vigt och värde utöfva någon väckande verkan på tanken och sinnena. Inom riddarhuset lät också nylgen en liflig diskussion höra sig rörande religionsfriheten, till följe af grefve L. v. Stedingks motion om upphäfvande af: landsförvisningsstraffet för den som affaller från Evangeliska läran. Det är väl sannt, att ieke fullt saMma ämne vidröres i dessa tvenne motioner af Sandberg och v. Stedingk; likväl sluta de sig begge tillsammans och kunna sägas göra ett, genom yrkande af religiös tolerans mot andra trosbekännare. Det är äfven klart, att de gamla förbuden hos oss mot hållande af möten för -gudaktighetsöfningar, bibelläsning, psalmsjungning och bibelförklaringar m. m., hvaruti andra. personer, än sjelfva husfolket, deltaga, nödvändigt afse fremmande troslärors antingen tillvaro redan, eller åtminstone uppkomst under dessa möten (konventikler); ty i annat fall skulle väl förbudet emot dem hafva varit icke b!ott nonsens utan alldeles irreligiöst. Visserligen hade man här endast i sigte så kallade Läsare, Zinzendorffianer (Herrnhutsre) och andra Separatistr, hvilkes afvikelse från Lutherska kyrkans hufvaddogmer var temligen liten, och hvilka skiljde sig från henne mest i utöfningen af vissa riter.o. d.; hvaremot 4781 års förordning rör fremmande religionsförvandtiers frihet att under vissa vilkor vistas i riket; och straff är utsatt för Lutheraner; som till abnan lära öfvergå. Så tillvida OCKSÅ EN VIGTIG RÖST DÅ