Aftonbladet – 14 januari 1848, sida 3

Europäiscehen Wanderer dies Mal aufgenommen, wohl als-gerechtfertigt erscheint.. (Börs. N. d.:.O.) Med detta citat ur B. N: d. O. (BörsenNachrichten der Ostsee) på sin sida, stulle iu D. A. hafva rätt? Kan publikenförmoda annat? Vi hafva således ånyo framtagit våra tyska idningar och geromsett Börsen-Nachrichten der Ostsee, samt letat efter den afiryckta ar: tikeln från Stettin — allt förgäfves! ; Deremot finna vi i den åberopade tidningen B. N. d. O. och J4 403 (utgilfven i Stiet sin d. 24 sistl. Dec.) följande underrättelse från Tilsit: Tilsit, 48 Decbr. Hannibal ante portas! — Die Cholera, der so lange gefäörchtete Asiatische Gast, hat die Prceussische Grenze iberschritten, und das civilisirte Europa betreten.. Vor einigen Tagen zeigten sich die ersten Krankheitsfälle der Art in unserer Stadt, doch in so milder, wenig gefährlicher Form, dass dadurch die Nichtachtung, mit der man den Europäischen Wanderer dies Mal aufgenommen, wohl als gerecktferiigt er-I scheint. Man ser således häraf, att artikeln i Allehanda icke egentligen blifvit inlurendrejad, il Allehanda, såsom wi fruktade, utan endast, att! referenten flyttat staden Tilsit till Stettin. Huruvida detta kan kallas något lurendrejeri vete vi icke, enär det är svårt att smuggla en hell stad, utan att någon ser det. Det är i öfrigt tydligt af ordställniogens fullkomliga likhet i slutet på underrättelsen från Tilsit, att det är densamma som D. A. låtit gälla för en sådan från Siettin, hvarigenom uttrycken unserer Stadt, i D. A. blir Stettin, då den deremot i sjelfva den tyska tidningen är Tilsit. Eiter detta species facti, torde det vara oss tillåtet att dels anse Aftonbladets förra spörsmål icke just alldeles obefogadt, dels att ytterligare fråga hvad referenten i D. A. menat med reflexionen om, att de Stettinska kolerafallen väl varit lindrigan, men att det hetat så från alla håll, der den först utbrutit, samt att detl!. torde vara troligt ait sjukdomen äfven utbrutit i Hamburg, eftersom den vigtiga händelsen il Stettin (som aldrig timat) icke omnämnes i Hamburgertidningarne! Slutligen tacka vi förbindligast för den förlåtelse och ursäkt Allebsnda benäget meddelat oss. Vi föreslå vänligen, blott såsom tillägg med afseende på den nu vunna upplysningen, att det sålunda slutade nya fredsfördraget kunde få namn af freden i Tilsit. ; rar. Dagligt Allehanda för i går säger sig hafva skäl att tro, det Aftonbladet numera delar dess nåsigter om saken, d. v. s. angående konstitutionalitetsfrågan. Det fägnar oss att höra det Allehanda hyser denna föreställning nu, likasom det förut funnit att Aftonbladet jemkat sig efter Allehanda i flere andra frågor, hvarom de båda tidningarna haft sina små meningsskillnader. Får gå, säger Onkel Adam; det skall väl så vara, sa Kolmodin; klippt skall det vara, så — men vi komme alltför långt in i ordspråksboken. Hufvudsaken är i alla fall, att vi blifva ense med hvarandra. Måbända kan detta till sluts tjena såsom exempel att illustrera den satsen som Allehandas landsortsrevyerare på ett annat ställe i samma nummer sinnrikt anmärker, natt vid brottning den segrar, som får undertagetn. Samma tidning anmärker i öfrigt ganska träffande om tidningen Tiden, att den tycks föreställa sig en riksdag såsom ett inbördes krig emellan Konungen och nationens representanter. Tiden svänger sig nemligen i dessa dagar mycket med de gamla kända fraserna angående vådan af regerande Ständer, en ny frihetstid och dylika uttryck, som alltid framtagas ur den! samla skolans rustkammare såsom nödvapen när det kniper i anslagsfrågorna. Att någon förbindelse kan existera för Regeringen att rätta sitt system efter allmänna tänkesättet är deremot något, som Tiden aldrig kan få i sitt hufvud eller, åtminstone aldrig vill låitsa veta af. Tidningen Tiden för i går hade egentligen blott en märklig artikel, nemligen en serdeles yfverboren och högtrafvande beskrifning om den af de båda franska skådespelarne arrangerade maskraden i hr de la Croixs lokal. Vi kunne ej neka våra läsare det nöjet att få del af följande klassiska bitar ur denna beskrifning. Personalen vid de båda Stockholmska teatrarna lärer blifvit af tillställarne inbjuden. Men ytterst: få af dem voro synlige, och bland fruntimren knappt två eller tre. Ett någorlunda vandt maskeradöga ser nemligen med temlig lätthet tvert igenom masken och lättast af alla. äro skådespelerskor igen-, kända, emedan man haft tillfälle att länge och väl förut lära känna alla de egenheter i röst och hållning, som göra dem igenkänneliga. , -rr —-— — —— — 1) 0 NRA mt mt I rn VR , -— 2CV TR ww mA mr FÅ — RT AR RR Visserligen voro här flere personer, äfven damer, ur den högre societeten än annars är fallet vid del offentliga maskeraderna i Stockholm, men den ton) af fint galanteri, de genialiska intriger, de qvick-)) heter, födda af ögonblicket; men. för evigheten,) hvilka gamla personer veta berätta om maskeraderne, ett halft. århundrade tillbaka, de voro icke med på denna fest. — Maskeraderne, som så mycket annat, bafva blifvit allt för mycket demokratiserade och det skott, som, på en maskerad, fällde Gustaf den tredje, var måhända signalen att intet sådant nöje i Stockholm mera skulle blifva hvad det en gång!x varit.n y Uti samma beskrifning förmäles det, att bland , pgalopperne, vid tillfället. utmärkte sig en pål, motiver ur Friskytten, hvilken kallas i mer än , ett hänseende en dödsdans, — Vi vilje nästan, slå oss i backen på att det skarpsinniga pma-, skeradögat icke tillhör Någon annan än den känslosamma och ämabla Tant Ebba, som här varit ute och gått, och som dessutom, likt en och annan gammal Tant i öfrigt, har vissa sympatier för Tidens åsigter. 1 RE EEEIONERE AN FE S OCKSÅ EN VIGTIG RÖST I Å i frågan om t Religionsfriheten och Konventikelplakatet. s