Aftonbladet – 14 januari 1848, sida 3

håndlas likväl i begge fallen om samma sak, att, derest menniskan tilldelas fullt christliz religionsfrihet, med rätt att till högsta norm för sin tro ej hafva. annät än den Heliga Skrift sjelf, så försvinna ur lagstiftningen på troligen både förbudet mot konventikler och de straffbestämmelsefrågor, som sednare religionsedikter föreskrifva rörande affall till fremmand2 sekter. Till detta vigtiga ämnes slitande finnes för oss lutheraner i sjelfva verket ett medel, hvilket man har största befogenhet att använda, då det utgör sjelfva grundvalen för Lutherska kyrkan, såsom skild från den kathoska, grekiska, reformerta och andra. Det är sjelfva Formula Concord , eller den kodex, som innefattar våra Symboliska böcker. Mean skulle nästan känna sig frestad till den tahken, att öfverhufvud presterskapet i Sverige och i synnerhet den del deraf, som haft sin band medi den kyrkliga lagstiftningen, icke nsg omsorgsfullt läst sin egen kyrkas symboliska böcker; eller om de gjort det, antingen sedan glömt dem, elier stundom lemnat dem litet ur sigte. Utan denna förutsättning äro vissa företeelser vid! gamla statuters tillkomst och åtskilliga konsistoriers äldre förfoganden, oförklarliga. Vi tillåte oss derföre till en, såsom vi tro, nyttig påminnelse, ur de Symboliska Böckerna ordagrannt anföra följande, som står i närmaste sammanhang med de i presteståndet nu pågående diskussioner. Stycket handlar om den regel och riättesnöre, efter hvilket alla läror pröfvas och de infallande tvistigheter christligen förklaras och biläggas skola., Luiherska konfessionen säger här: Vi tro, bekänne och lire, att den endaste l regel och rättesnöre, efter hvilket alla Läror och alla Lärare böra anses och dömas, är intet annat än de Profetiske och Apostoliske, det gamla cch nya Testamentets Skrifter, såsom skrifvet står Ps. 119: 405. Dit ord är ,mina fötters lykta, och ett ljus på minom vä gom. Och den Helige Paulus säger Gal. 4: 8. Om en Engel af himmelen annorlunda predi-! kade Evangelium, han vare förbannad. Men andra, antingen fädernas eller nya lärares skrifter, ehvad namn de helst hafva! kunna, skola ingalunda aktas den H. Skrift. jemlike, utan allessmman henne så underka-l: stas, att man icke annorlunda dem upptagal! skall, än såsom vittnen, som visa att, och på hvilka orter i verlden den Profetiska och Apostoliska Läran jemväl efter Apostlarnes tid när oförfalskad och vid makt hållen. z Och alldenstund icke långt efter Apostlarnes tid, jamväl och medan de ännu voro i ,lifvet, falske lärare och kättare hafva uppkommit, emot hvilka några Symbola eller korta och tydliga bekännelser uti den förstal församlingen äro författade vordne, som inne-l; böllo en samhällig den allmänna Chbristligal, Trons öfverensstämmelse cch de renlärigas ochi, sanna kyrkans bekännelse (sisom äro: det Åpo-; stoliska Niceniska och Athanasii-Symbolum).j i Å Så bekönne vi allmänneligen, att vi dem vedertage, och förkaste alla kätterier och alla läror, som någonsin emot deras mening uti Guds församling införde äro. Men hvad skiljaktigheter uti trones saker angår, som i vår tid infallne äro, döme vi, patt den Augsburgiska bekännelser, nemligenl, den första och oförändrade, som år 43530 pål, den s ora riksdagen i Augsburg, blef öfverlemnad till Kejsar Carl den V, innehåller vår, Christliga Religions och bekännelses samhälliga enighet och förklaring, och att hon är vår, närvarande tids symbolum, besynnerligen emot; den falska och afgudiska dyrkan och vidske-, pelse uti påfvedömet och emot andra sekter. , ;Jemte den Augsburgiska bekännelsen bifoge ; vi dess Apolegiam, samt de artiklar som årj, 15537 blefvo författade i Schmalkalden, hvilka , nock äro af de förnämsta Theclogis på den ti-, den med deras underskrift stadfästade. ; Och alldenstund denna religionshandel också ; ängår de så kallade Lekmän, och deras eviga ; salighet derunder beror, så betyge vi allmänneligen, att vi jemväl antaga den mindre ochl, större D. Luthers Cathecheser, sisom de uti å hans Tomis äro införde, emedan vi hålle dem i såsom Bibel, hvaruti korteligen författas allt!. det, hvad uti den H. Skrift utförligen handlas, och hvilka sakers kunskap är en christen men-. niska till den evige saligheten nödig. 1 l Efter föreskrefne skäl bör hela läran uti religionshandeln rättas, och der något befinnes deremot sträfva, det bör förkastas och fördö-, mas, helst som det strider mot vår samdrägtiga ; rosförklaring. Således behåller man en klar 1 åtskilnad emellan Guds ord i gamla och nya ; Testamentet och alta andras skrifter, och erq känner den H. Skrift: allena för en domare,. regel och rättesnöre, efter hvilken, såsom efter : en profsten, alla läror pröfvas och dömas! böra, om de äro gode eller onde, sanne eller : falske. Men Symbola eiler Bekännelser och aniral; ,skrifter, hafva icke makt att döma, ty dennal; myndighet tillkommer allena den H. Skrift,, utan de bära allenast vittnesbörd om vår läral; och henne uttyda, samt visa huru den Heliga, Skrift uti de omtvistade artiklar i alla tiderl, yblifvit förstådd och uttydd af de lärarei Gudsl, församling, som då lefvat, såsom ock med hvad. skäl de emot den Heliga Skrift stridande lä-. ror blifvit förkastade och fördömdep. i Månne icke detta med fog kan kallas också t en vigtig röst i dessa dagars tvistefråga inoml. presteståndet? i Vi tro det knappt vara möjligt att på menskligt språk uttrycka sig tydligare, än Symboliska Böckerna här göre, i den grundfråga, hvarpå religionsfrihet inom cbristenheten hvilar, enär: till högsta afgörande norm den Hel. Skrift en-1 sam utsättes. Att detta alldeles icke står på EA 8 PSA OR I AME SER RAS fö: VOR Så ORTENNES YLE IBA SE. ST OOT