Aftonbladet – 12 januari 1848, sida 2

handelsoch sjöfartstraktater, byggda på full reciprocitet, såsom t. ex. med Förenta Staterne i Norra Amerika. Svenska fartyg njuta der alla rättigheter och tullindringar, som de amerikanske, och de amerikanske åtnjuta samma friheter och förmåner i Sverige, som våra egna. I Amerika får artikeln The införas tullfritt med amerikanska fartyg direkte från China, eller länder, belägne öster om Goda Hoppsudden, äfvensom kaffe får der tullfritt införas från produktionsorterne, hvarvid Javakaffe, importeradt från Holland, äfven anses såsom infördt direkte, då deremot importen af dessa varor är belagd med 20 procents tull, om den sker med amerikanska fartyg indirekte. Skeppet Zenobia, hemma uti Götheborg, har från Ostindien öfverfört till Newyork tvenne laddningar the, som der fått tullfritt inkomma; och att en mängd svenska fartyg vunnit förmånlig fragtförtjenst med att föra kaffe från Rio de Janeiro till NewOrleans, NewYork och andra hamnar i Norra Amerika, är en allmänt känd sak. Skulle nu så hända, att ett amerikanskt fartyg hitkom med last och måste å densamma erlägga högre tull än det svenska, som får lindring i tullen enligt 24 S, emedan det inom 3 år utfört half last af svenska produkter, ett villkor, som det amerikanska ej kunnat fullgöra, emedan det besöker Sverge för första gången, så vänder skepparen sig först till konsuln med klagomål öfver den olika bebandlingen, hvars skyldighet det är att rapportera förhållandet till amerikanska regeringen, en sak, som i alla fall hvarken skepparen eller redaren til fartyget lärer underlåta att sjelfva göra, och sedermera uppstå obehagliga reklamationer i ministeriel väg, som lätt kunna föranleda till traktaters uppsägande å dens sida, som anser sig förfördelad, och svenska sjöfarten blir utestängd från sysselsättning och fragtförtjenst på Amerika. Ett annat exempel på skadligheten af det föreslagna stadgandet torde jag få anföra: En svensk handlande eller fabrikant är i behof af en last tebak. Han införskrifver den från Amerika direkte, emedan varan på produktionsorten erhålles till billigaste priset och till större urval, äfvensom derföre, att tullen här i landet är mycket hög, och lindringen, 45 procent derå, nedsätter den något; men när hans order framkommer, finnes i den amerikanska hamnen väl god tillgång på fartyg, men ej något sådant som ifrån Sverige utfört minst half last af svenska produkter inom 3:ne år, och hans order kunna ej utföras. Det föreslagna nya stadgandet kan väl medföra förmån för några få svenska skeppsredare, som införa laddningar i egne skepp och för egen räkning, emedan de, genom utestängande af vissa utländske, skulle blifva ensamme om marknaden hos oss; men på det hela anser jag det skadligt, och tror derföre vara bäst, att det utelemnes, och att lindringen får fortfara i enlighet med 3 i 4845 års tulltaxa. Er Norin: Jag delar de af hr Tauson uttryckta åsigter, men skulle önska, att Utskottet föreslog alla stapelstäder att komma i åtvjutande af de rättigheter, som i den kongl. propositionen äro undantagsvis åt några städer beskärde. Hr Stenberg: Lifligt erkännande den myckna omsorg, som Kongl. Maj:t täckts i nåder egna åt tullagstiftningen och de flera nyttiga förbättringar, som blifvit föreslagna uti den, i detta vigtiga ämne, nu afgifna nådiga proposition, tillåter jag mig, att, innan ärendet öfverlemnas till vederbörande utskotts behandling, fästa uppmärksamheten å tullbeskattningen af 2:ne varuartiklar, som ingå i taxan. Den ena af dessa utgöres af nödvändighetsvaran smör. Sedan sista konvention med Ryssland och derunder lydande storfurstendömet Finland upphörde, har tullen, å denna vara skolat ingå med 2 rdr 24 sk. pr I, men på sätt den nåd. propositionen upptager, har erfarenheten ådagalagt, att, i stället för att den förhöjda införseltullen förmodades leda till en förökad inkomst för staten, har vid den norra gränsen mot Finland förtullningen under de år denna taxa skolat tillämpas, dels varit högst ringa och dels ingen, men utskeppningen af varan från gränsorten uppgått till ungefär samma belopp, som de föregående åren. Nu är införseltullen å smör föreslagen att utgå med minst 4 rår 16 sk. pr 18. Denna nedsättning är visserligen god, dock tror jag, att den skulle tåla, att nedgå ännu något lägre, och föreslår derföre, att införseltullen å denna vara icke måtte sättas högre, än till 4 rdr pr 1. Utom den förmån, som jag förmodar att staten skulle komma att skörda, genom en sådan sänkning af tullen, ity att förtullningen åf varan skulle ökas, hoppas jag, att i och dermed den undantagslag, som nu gäller för Norroch Vesterbotten, i afseende å skyldigheten, att verificera den oförtullade delen af denna vara med produktionsbevis, skulle komma att för framtiden anses obehöflig, derigenom en stor välgerning tillskyndades orten, emedan erfarenheten visat, att denna lag verkar högst menligt på den lägre folkklassens moralite. Den andra artikeln utgöres af trävaror. Om å ena sidan den satsen icke torde kunna jäfvas, att möjligheten, att ifrån utlandet erhålla en nödvändighetsvara, hvilken hemlandet sjelf icke producerar i tillräcklig mängd, icke bör försvåras genom höga tullbestämmelser, torde ock å den andra sidan försigtigheten bjuda, ätt friheten icke blir alltför stor, i afseende å utförselrätten af de varor, som ett land antingen sjelf behöfver, eller rörande hvilka den allmänna hushållningsprincipen bjuder, att icke från hemlandet utskeppa varan, innan den uppnått sin högsta fullkomning. Industrien inom Norrbotten har under de sista åren hufvudsakligen vändt sig på -utskeppning af trävaror. Denna handelsgren är ock högst gagnelig både för .denna ort serskilt och landet i allmänhet, och min mening är visserligen icke att söka lägga något band på denna lofliga näringsgren, så vidt den sammanstår med en nödig omtanka för skogeris framltida bestånd; dock tror jag, att försigtighet erfordras, derest icke den unga och ännu omogna skogen skall i förtid utödas och landet derigenom gå Imiste om en större fördel, som det kunde deraf ldraga, derest skogen sparades tills den hunne sin högre mognad. Ibland de trävaror, som förnämligast utskeppas från Norrbotten, äro sparrar af icke Istörre dimensioner än 5 å 6 tum midtpå. De trän, som användas till dessa sparrar, hafva ännu icke hunnit sin halfva mognad, och borde skäligen spa