Aftonbladet – 12 januari 1848, sida 2

numret och sprang uppför trappan. Inkommen i en stor, tom sal, möttes han af en gammal berre med ett långt papper i handen. Ett gladt leende for öfver dennes vänliga ansigte. S2 der, min kära artist, har jag er åter. Vår list har lyckats öfvermåttan väl; jag utgaf er tafla för mycket gammal, tack vare ramens uråldriga utseende; man undrade och uudrade hvem som milat den, och som inga verkliga kännare funnos tillstädes, så ... Se hår frukten af bedrägeriet. Åck, min herre, sade den unge artisten, rörd till tårar af glädje, hur skall j2g kunna tacka er, som gjort så mycket för mig, utan att känna mig! Åb, det var rätt roligt att draga några rika förståsigpåare vid näsan, och dertill bjelpa en stackars gosse, som är i behof; jag har sjelf varit fattig, och vet hvad det vill säga. Farväl nu, jag har brådtom. Och inaan målaren bunnit säga ett ord till afsked, var den gamla herrn redan ute på gatan. Höipen och glad, rusade den lycklige ut, och gaf sig ingen ro att se på sin skatt förr än ban stod i sin kammare. Här kastade han den tufsiga batten på sängen, vecklade upp papperet och räknade ifrigt. Fem hundra! skrek han, utom sig af förtjusning. Ack, dem skall den stackars Theodor hafva ... ja, alla, utom femtio ... Han behöfver dem ännu bättre än jag; han är sjuk och sorgsen. Gud, hvad jag är lycklig! hvad jag är lycklig!b Och den unge mannen knäppte. ihop sina händer och vände sitt glädjestrålande ansigte med en tacksam blick mot höjden. Genast slog han in penningarne i ett kuvert och skref Theodors adress derpå, med så förvänd stil han kunde, och förseglade med ljussaxen. Andlös af glädje sprang han ut på gatan och ropade an sin vanlige kommissionär, en gammal gubbe, som just nu sopade rännstenen fri från snö. Den glada artisten kunde inte gå in förr, än han sett gubben vika af vid hörnet. Då — med några språng var han åter lj sitt rum, Han var så glad, hans bjerta så