Aftonbladet – 12 januari 1848, sida 2

RIESDAGEN. Vi meddela bär nedan diskussionen hos Vällofl. Borgareståndet, vid föredragning al Kongl. Maj:ts skrifvelse med förslag till förnyad tulltaxa: Hr Tauson: Jag vill icke för närvarande upptaga vällofl. Borgareståndets tid med någon specielare granskning af förslaget till ny tulltaxa, så förtjent af en sådan granskning detta förslag än må vara, ty dertill lemnas mig nog tillfälle ej mindre uti höglofl. Bevillningsutskottet, än framdeles då förslaget till ståndet återkommer. Deremot kan jag likväl icke undgå begagna tillfället att fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som gränsar till det otroliga, derest man icke igenfann det i de särskilda motionerne, hvilka, bland mycket annat, innehålla: att de hamnar, dit införsel af hittills förbjudna varor endast skulle få ega rum, synas böra blifva: Stockholm, Götheborg, Norrköping, Malmö, Gefle och Calmar, med tillägg af Helsingborg, särskildt i betraktande af den omständigheten, att betydlig införsel af utländska fabriksvaror kan öfver denna ort verkställas, äfven under de månader af året, då sjöfarten i öfrigt är stängd. Om sistnämnde skäl skulle få tagas i betraktande, ,så kan jag bestämdt uppgifva, att Carlshamns ypperliga hamn äfven har den fördelen, att vara en bland dem i vårt land, som sällan isbelögges så hårdt, att sjöfarten är stängd — åtminstone sker då detia långt sednare, än i de flesta andra hamnar, likasom segelfarten på våren tidigare inträffar än annorstädes. Men jag vill icke hemta stöd endast fråga detta håll för den åsigt af saken, som jag nu går att uttala, då jag har äran fästa uppmärksamheten: på det obilliga förhållande, hvilket skulle uppkomma, derest endast några få af rikets sjöoch stapelstäder skulle hugnas med tillåtelsen, att få införa hittills förbjudna varor och alla de öfrige sålunda beröfvas en rättighet, hvarpå de måste ega lika anspråk, så länge dessa s. k. småstäder äro skyddade af kongl. privilegier och förmå utgöra sina skattebördor, hvilka i proportion till deras folkmängd måhända fullt upp motsvara de större städernas bidrag, utan jag anser mig dessutom, hvad Carlshamn enskildt angår, icke böra lemna 0anmärkt, att denna stad eger och i många år egt nederlagsrätt, som jemväl, och med fästadt afseende på dess fördelaktiga läge, skulle bevisa att Carlshamn, framför flera af de föreslagna städerna, vore berättigad att få tillgodonjuta enahanda förmåner med dem. Behofvet af en utvidgad frihet för handeln inses af hvar och en; men icke vinnes den på den föreslagna vägen, och jag vågar derföre hoppas att Rikets Höglofi. Ständer skola finna rättvist, det inga band af ifrågavarande beskaffenhet må läggas tyngre på det ena samhället än det andra, utan att rättigheter och skyldigheter må blifva lika för alla; och att förthy införtullningen af lofgifna varor, äfven sådana, hvilka hittills varit. förbjudna, må få ske i hvilken stapelstads hamn som heldst; men åtminstone, på förut anförde skäl, tillåtas för Carlshamn. Att detta mitt anförande må få åtfölja remissen till höglofl. Bevillningsutskottet, derom anhåller jag vördsammast. Hr Bergman: Uti 24 af underrättelserne till den af Kongl. Maj:t nu i nåder föreslagna nya tulltaxa, hvilken handlar om den lindring i tullafgifterne, som bör fortfarande ega rum till uppmuntran af svenska sjöfarten på aflägsnare länder, förekommer det nya stadgande, som ej finnes i 48245 års texa, att såden lindring ej får åtnjutas å införse!-tullen, .så vida fartyget ej inom 3:ne föregående år från Sverige utfört last af svenska produkter, till minst hälften af fartygets lästetal. Jag fruktar att detta stadgande, om det blir an: taget, kommer att vid tillämpningen möta många svårigheter, och kan bringa Sverige i obehaglig missförstånd med -e nationer, med hvilka vi hafva