Aftonbladet – 12 januari 1848, sida 2

Hvadan komtwer nu vår värde ko!legss sympathier för br Rääf och hans konservativa klippningar af lagförslaget? Har ej Fahlutidningen prononcerat sig såsom radikal och funnit sig förbålt generad af Aftonbladets upplysning att dess Stockholmskorrespondent vore en af den konservativa kohortens -hejdukar? Man finner att det radikala bladet råkat i en påfallande motsägelse vid försöket att försvara sin konservative korrespondents utflygter. Men pvi hafva aldrig ståst i någon skriftvexling med det af A. B. påpekade koteriet! försäkrar oss Fahlutidningens redaktion. Skulle således redaktionen vara i okunnighet om sin korrespondents politiska antecidentia? I detta fall har ultraradikalismen blifvit duperad af den konservativa listen; ty den der korrespondenten, som öfver ett års tid drifvit sitt dubbelspel i Fahlutidningen och ständigt haft ett ondt öga till Aftonbladet och Allehanda, är och har hela tidea varit) barn i hu-et, så väl på Posttidningsbyrån som hos Hermoder; står derjemte uti ett intimt förhållandetill Tiden och var på Svenska Biets tid nära lierad med des: redaktion. Härom lärer ej något tvifvel vara förh:nden. Dessa upplysningar torde Fahlutidningen taga ad notam och framdeles hafva ett vaksammare öga på sitt ombud. Det är ingen hemlighet för dem som äro nigorlunda förtroliga med enterieuren af de konservativa byråerna, att de gerna, under ultraradikalismens täckmantel företaga smugglingsförsök, bos landsortsbladen, med sina calomnier mot de liberala bladen och den som ej förstår sig på kritan nappar gerna på den utkastade emeancipations-krokenv. — Redaktiohen anhåller, att författaren till en artikel med öfverskriften: Spelhus och spelare i Siockholm, behagade lemna tillfälle til ett muntligt samtal, i afseende på ett par omständigheter i artikeln, hvilka eljest försvåra dess meddelande.