Aftonbladet – 12 januari 1848, sida 2

fullt. Han stoppade sina femtio riksdeler på sig med innerlig förnöjelae, och sjöng första strofen af alla visor han kunde. Nej, jag måste upp till Louise och lätta mitt hjertab aflbröt ban, slängde gitarren på hatten i säggen, och skyndade upp för trappan. Den glada sömmerskan stod, just nyss hemkommen, framför sin lilla spegel och löste a sig hatten. Äfven hon var glädtigt stämd och drillade en duett med siskan i förstret. Ack, Louise, Louise! du kan inte tro hvad jag är lycklig utropade hennes älskare, och i ett andetag berättade han allt. Den sköna flickans strålande blick fästades på talaren med beundran och kärlek. Hvad du är god,, sade hon rörd och slog ermarne om hans hals, tryckte hans hufvud intill sig och kysste honom ömt. Men, återtog hon efter en stund, nu har du ju sjelf inte; du är en god slarf, som j28 alltid sagt, och? -. Se så, se så, inga mMoraler nu; gör inte min glädje om inte; jag lefver ju ändå ett lif endast för dagen Ja, när du handlar så der, så --. Men du har rätt, din stackars vän är fattig och sjuk, du är fattig men frisk -.. Och du har handlat rätt. Nå, se nu är du snäll.p Äfven jag har haft lycka i dag. Den der granna klädningen, som jag broderat så länge på, har jag fått pengar för i dag, och mer än jag väntade ... ty den föll fasligt i smakenMen äfven jag har förstört en del af min förtjenst. — Och rodnande tog den glada flickan fram tvenne biljetter till trecje raden på kongl. teatern. Den ena lade hon på spegeln och på den andra tryckte hennes leende; läppar em kyss, innan hon lade den i Carls hand. Skall du bjuda mig? sade han mulet, men han fick ej tid att sigå mer; Louise öfverrö.., stade honom med sånger, Man kom öflverens, att Carl skulle ställa till ett riktigt litet kalas. åt sin vän. Man skulle hafva så roligt denna; dag; och i glädje och gammain,skKrattade de båda barnep, tills de följdes åt ut. Forts.)