Aftonbladet – 11 januari 1848, sida 3

om äfven är ganska kuriös, och tyckes utvisa att skonsistorium ; hushållat nog egenmäk:igt med församlingens rättigheter. Bland öfrige öfverklagade olagligheter vid valet, våga vi allerunderdånigst att särskildt åberopa dels den, att valförrättaren vid valets början utvisade qvinkönet och alla öfrige, som icke voro röstägande, utan allt afseende derpå, om bland det utvisade qvinnokönet voro röstägande enkor eller om ibland de öfrige utvisade voro fullmaktsvittnen, och dels att valförrättaren emottog röster utan att till valbordet framkalla de röstande, och således utan att han eller i koret uppkallade sexmän och kyrkorådsledamöter kunde urskilja behörigheten eller obehörigheten af de antecknade rösterna. Konsistorium har, såsom oss synes, med allt för lätt hand vidrört dessa omständigbeter, liksom vore embetsmissbruk vid så vigtigt tillfälle som vid kyrkoherdeval i ett konsistorielt gäll sådana obetydligheter, som icke förtjena rättelser. Det heter, att valförrättarens tillsägelse till alla obehöriga persoaer att aflägsna sig, icke kunde utan missförstånd lämpas på dem, som voro röstberättigade. Konsistorium har bär dömt om det vi icke klagat. Wi hafva icke klagat öfver utvisning af obehöriga personer, utan öfver utvisning af sådana, som varit berättigade att tillstädesvara. Konsistorium säger, stt vi icke bestämdt uppgifvit, hvilka som blifvit obehörigen utvisade, då vi likväl tydligen uppgifvit röstägande enkor, hvilkas namn väl skulle finnas i vallängden, och är klart det menas dem, hvilkas röster synas liksom nedlagde. Det missförstånd, som konsistorium tyckes ånse möjligt härutinnan, är så mycket mer anmärkningsvärdt, som man icke kunnat vänta annat än missförstånd, då allmogen icke blifvit erforderligen upplyst, enär den nådiga prestvalsförordningen icke blifvit å föreskrifven tid allmogen kungjord. Konsistorium bar slutligen anfört, det vi icke styrkt, det röst blifvit af oriktig person afgifven, under det väljande icke till valbordet framträdde. Utom det att konsistorinm lemnat vår erbjudna bevisning till styrka för våra klagopunkter utan afseende, möter der anmärkningsvärda omständigheten, nemligen att det icke lär vara vår pligt att styrka valprotokollets oriktighet i afseende på en och annan röst, ty det hade tvifvelsutan ålegat valförrättaren att iskttaga sådant förhållande, att valakten i sig kunnat äga vitsord. För oss måtte alltså, efter vårt underdåniga förmenande, vara tillfyllest för vinnande. af nådigt bifall till vårt underdåniga påstående om det öfverklagade valets ogillande, när vi visat och vidare efter begäran fått visa, att de vilkor, som äro föreskrifna för ett vals laglighet, nu icke blifvit iakttagne och fullgjorde, eller huru är det tänkbart, alt ett val kan gifva nöjaktig juridisk visshet, der röster blifvit hörda efter rop i högen och antecknadeaf en jäfvig valootarie.p — — — — — — De underdåniga besvären äro undertecknade af 42 församlingsboer.