Aftonbladet – 10 januari 1848, sida 2

len 75-årige mannen. Konungen hvarken sattel sig eller steg upp med lätthet; starkt angripen uf influenza hostade han ofta, läste lågt, stannade emellanåt och förirrade sig flere gånger, ych då han kom till det ställe, der han talar om sin kraft, ansträngde han sig och uttaladej: ordet foree med ett eftertryck, som, på ett plågsamt sätt, stack utaf emot hans tydligal svaghet. Throntalet afbröts ett par gånger af bifallsrop, ehuru dess innehåll var högst färglöst. Inrikes ministern förklarade derefter ses-l: sionen för öppnad, och konungen gaf teckenl ill uppbrott, synbarligen rörd öfver de förnyle bevisen på den vigt, folkombuden fästa vid hans mot grafven lutande lif. — — —-—-—-— — I Öresundsposten, läses följande korrespondens från Köpenbamn af den 2 dennes: Kand. Worsaae, som genom flerfaldiga antiqvariska afhandlingar gjort sig, ehuru ännu helt ang man, en vacker reputation, och genom sina minga resor i Sverige torde vara nogsamt känd på andra sidan Sundet, åtminstone för allt hvad fornorskare heter, har i dessa dagar blifvit af konungen utnämnd till Inspecteur öfver landets samtliga antiqvariska monumenten). — — Utom de litterära nyheter vi tidigare omnämnt, ha här till julen och nyåret utkommit Mit Theaterliv af Bournonville, (Afbandlingar och Digter), en samling jylländska folktraditioner, under titeln Singebok, förtalda af Carit Etlar, (Brosböll), samt en tragedi af Sötoft, ;Knud den Hellige,, utgifven af D. G. Monräd. — — Orla Lehmann har med familj afrest till Italien, för att njuta ett års permission från juridiken och politiken. Det är nu förträffligt när man så hafva kanl — Norrköpings tidningars, första nummer på nya året innehåller en uppsatts, som får en viss betydelse deraf, att man uti densamma finner uttalade åtskilliga politiska och sociala åsigter, som väsendtligt afvika från den tendens, hvilken hittills utmärkt nämnda blad. När man uti staden Norrköpings enda tidning läser förebråelser riktade mot regeringen, hvilken man har att tacka för en stor del af denna årets konservatism, emedan den ej tyckes vilja inse att det är kommet derhän,! att det är ett politiskt vågspsl att länge dröja med! fattandet af ett fast besluts, hvilket längre fram uppgifves vara, patt taga steget så godt först som sist samt att regeringen bort, utan allt ,kommittlaborerande, uppgjort ett förslag, hvars shufvudvilkor för antaglighet varit ståndsidenens upphäfvanden ; när ytterligare samma tidning försäkrar att: näringsfriheten, hvars första morgonrådnad grydde den 1 Juli det förflutna året, är en af menniskans naturligaste rättigheter och att några af de många banden, som hittills hållit den fjettrad, lossats, när en företeelse att glädja sig åtv: så kan ej gerna deraf dragas någoa annan slutsats än att Norrköpings tidningar hädanefter ämnar deltaga uti försvaret för menniskans naturliga rättigheter, samt följaktligen biträda den liberala pressens åsigter, att Sveriges ekonomiska. välfärd kräfver att de många banden, som hittills hållit näringsfriheten fjettrad, böra fullkomligt lossas. Då Norrköpingsbladet derjemte, såsom förut nämndes, instämdt uti att yrka, att regeringen bör låta uppgöra förslag till, och ställa sig i spetsen för, ett representationsförslag, med ståkåside2ns upphäfvande till hufvudvilkor, — ett yrkande, som visserligen har sina sidor, men likväl i så måtto är riktigt, som man har skäl att önska och måbända att fordra det rtegeringen åtminstone ej skulle sätta sig emot den tendens, som gjort sig gällande hos majoriteten, — så kunna vi ej neka, att en sådan opinionsyttring från den orten hos oss väckt en angenäm öfverraskning såsom ett bevis, att den långsamt mognande öfvertygelsen, börjar att göra sig gällande till fördel för rättstillståndet, äfven i Norrköping; och den stadens invånare blifva utan tvifvel kraftiga, bundsförvandter åt reformens sak, om de en gång besluta sig dertill. Af Norrköpingsbladets artikel fheddela vi följande utdrag: För en stor del af denna årets konservatism har man att tacka regeringen, som ej tyckes vilja inse att det är kommet derhän, att det är ett politiskt, vågspel att länge dröja med fattandet af ett fast beslut. Det finnes läkare, som så länge känna patienten på pulsen, att han dör innan de hinna att ordinera något. Den har en klen förmåga af förutseende, som tror att slutet på det politiska krånglet, huru länge än detta uttänjes, blifver annat än ett förändradt representationssätt. Men om detta är gifvet, torde det vara så godt att taga steget först som sist, och i det fallet hade regeringen bordt, utan allt kommitte-laborerande, uppgjort ett förslag, hvars hufvudvilkor för antaglighet varit ståndsidgens upphäfvande. Regeringen har så mången gång visat,i frågor, för hvilka den intresserat sig, hvilket stort inflytande den eger inom det första ståndet, att om representationsförändringen verkligen legat den om bhjertat, denna ej inom det ståndet skulle rönt något oöfvervinnerligt motstånd. Vi säga ej detta derföre, att vi för egen del äro så särdeles stora vänner af den ifrågavarande reformen, utan derföre att det är omöjligt längre neka, att den allmänna opinionen är för denna reform. Näringsfriheten, hvars första morgonrådnad grydde den 1 Juli det förflutna året, är en af menniskans naturligaste rätlig