Aftonbladet – 10 januari 1848, sida 2

slaget, som detta gör, bör då otvifvelaktigt få företrädet. Huruvida ett sådant förslag grundar sig på samfålda val eller klassval, är en ytterst underordnad fråga. Hufvudsaken är, att förslaget, såsom nämndt är, fullkomligast afbjelper den nuvarande representationens brister, derigenom motsvarar ändamålet och uppfyller landets, folkets, och, vi tillägga i samma linea, Regeringens behof af reformen.n Dessa sanningar äro så solklara, att de utaf ingen förnuftig menniska böra kunna nekasg.s Man får väl ändå lof att tillstå, att all annan djupsinnighet är strunt emot den berömda hvalfiskens, — när han blott vill, såsom här är fallet. Vi bafve icke nyligen sett en så klassisk argusiad i representationsfrågan. Icke alldeles så belåtne äro vi med vår hvalfisk i en annan punkt, då han nu ånyo upprepar det påståendet, att Allehanda och Aftonbladet tre och tre fjerdedels år oupphörligt legat öfver Regeringen med råden och ropen: reformera, reformera, och Regeringen har blott alltför troget åtlydt uppmaningarna. Vi bedja om ursäkt att här nödgas göra den invändningen, hvad oss vidkommer, att Aftonbladet ganska många gånger, såsom för öfrigt hela allmänheten känner, uttryckligen yttrat den tankan, att det icke vore så mycket maktpåliggande att många reformer gjordes, som att de skedde i en sådan anda och på det sätt, som kunde tillfredsställa nationen. Detta behöfver visst ej hindra Minerva att sjunga sin visa omiigen; vi hafve blott för vår del velat erinra om, huru saken verkligen förhåller sig. tt AN — Den härvarande fransyska skådespelaretrnppen har ander den passerade julbelgen åter gifvit flere nya pjeser, om väckt de närvarende åskådarnes stora: bifall, hvaribland La Calomnie af Scribe, härom dagen (hvilken pjas ånyo kommer att gifvas i morgon), och i Lördags tvenne pjeser: Le mari dela neuve: Turlututv ov le centenaire, och för andra gången la phiole de Cagliostro. Le mari dela neuvep, enkans man, är ett litet nätt stycke, redan förut kändt genom öfversättningen, som är gifven på vår scen. Turlututu, är en pjes, hvaruti Mr Lefebre med en beundransvärd, ja man kan säga öfvernaturlig, talang spelar en nära bundraårig gubbes roll, som genom en för de öfrige personerne oväntad hågkomst af omständigheter, som passerat för 40 å 50 år sedan, tillintetgör en infam tillställning af en person, hvilken under revolutionsoroligbeterna varit inspektor hos en godsegare, och för att rädda dennes förmögenhet åt hans familj, genom ett proformakontrakt köpt till sig hans egendom, utan att gifva något derför, men sedan, troende att hans förbindelse gått förlorad, tillegnat sig alltsammans, och nu såsom en rik man svängt sig upp till mycken betydenhet i sin ort. Hr Lefebre applåderades eupphörligt för sitt serdeles fina och utmärkta spel, hvilket i denna roll ställer honom värdigt vid sidan af den ryktbare skådespelaren Bouff, och han inropsdes äfven efter spektaklets slut. Uti la phiole de Cagliostrov, om hvilken vi en gång förut i största korthet herättat, återsåg man madame Stephens förträffliga spel såsom en gammal skröplig verldsdam, hvilken vid 68 år ännu äger vissa behag och med förkärlek hänger fast vid den lättfärdighet och de svaghetssynder, som tillhörde hofkretsen i hennes ungdom. Märkvärdigt nog var likväl äfven denna sista gången spektaklet ganska litet besökt, knappt hälften af platserna upptagna. Vi kunne isanning ieke förklara hvaraf detta härleder sig, då de spelande röna ett så odeladt bifall, såvida icke orsaken är, att den lyriska scenens abonnemanger på den kungliga teatern absorberat allt hvad den spektakelälskande allmänheten vill bestå sig för säsongen. Ty icke kan det ligga uti en så stor brist i kännedomen om fransyska språket, att detta skulle utgöra ett hinder, då i allt fall åhörandet af dessa spektakler i och för sig sjelf är en ganska god skola för den, söm älskar att studera detta språk. j ee — Fransmännens konung. Tidning för Södermanland, för i Fredags innehöll följande Lilla intressanta brefutdrag från Paris, som förmodligen kommit dess Red. till handa, emedan vi ej erinre oss hafva sett det förut i någon annan tidning: Tillredelserna för Konungens färd från Tuillerierna till Palais Bourbon voro desamma som under föregåerde år, med det tillägg att, i och för Ludvig Filips illamående, vägen längs Tuillerieträdgården ända till Carusellbryggan blifvi! belagd med ett tjockt lager af sand. Redar kl. 42 voro läktarne, äfvensom pärernes och de deputerades platser fullsatte, och utgjorde de närvarande omkring 3000 menniskor, derutaf en tredjedel damer. Då Thiers inträdde tycktes venstra sidan blifva förvandlad till er bisvärm; ett surrande, ett ordprångel, ett handtryckande utan ända, och Malleville Cremieus Isamt Hauranne voro städse utmed honom. En Ihalf timme sednare anlände generalerne i stol uniform, statsråden oah slutligen de nio mini strarna. Guizot har blifvit gubbe; är alldele: gråbårig och ytterst mager. Några minuter före konungen inträdde drottningen och helsades med tvåfaldiga vivatrop; mot hertiginnan af Orlgans var församlingen kallare, och endas! spridda röster höjdes för grefven af Paris. Deremot helsades konungen med lifligare vivatrok än vanligt, hvilket utan tvifvel kom derutaf latt man visste honom må mindre väl. Ludvig Filip har mycket åldrats, gången är osäker och uppläsardet af throntalet besvärade synbarliger