Aftonbladet – 8 januari 1848, sida 3

om han med fara för sitt eget lif skulle rädda sin hemlighet genom att straxt mörda mig. Om ni rör ers, sade jag och tog ett steg tillbaka, ropar jag om hjelp och ni är förlorad ! Luigi och tre andra unge män af vår slägt stodo färdige att kasta sig öfver Cantarello vid första fiendtliga rörelse han gjorde. Han skelade åt den sidan,) och då han såg denna förbållsregel, betänkte han sig ett ögonblick. Och om jag drar mig tillbaka, lemnar Sicilien och låter er lefva lycklig med er Luigi?, sade han. Så tiger jag. Hvem ansvarar mig derför ? Min edliga försäktan., Och till och med er man får icke veta hvad som försiggått här? Så länge ni lemnar oss i ro och fred och ej söker störa vår husliga trefnad. Så svärjl Jag utsträckte handen mot altaret. O, min Gud! sade jag halfhögt, mottag min ed, att jag aldrig för någon lefvande själ på jorden skall yppa, hvad jag den femte såg i palatset San Floridio. Hör denna ed! jag aflägger den inför mördaren och tjufven, att jag skall dölja hans brott, som om jag vore hans medbrottslig, och aldrig öppet eller genom omsvep röja den för någon., Ej i biktstolen? Icke en gång när jag för Herrans tjenare biktar mina synder, med mindre han sjelf löser mig från min ed genom nya förföljelser.n Svärj vid Christi blod! Jag svärjer, vid Christi blod. Min fader! sade Cantarello, i det han nedteg från altaret, jag är en stor syndare — örlåt mig och bed för mig — mina ord voro sanna — denna qvinna är fri Sedan ban sagt detta med en rörd stämma, om om endast ånger förmått honom dertill,