Aftonbladet – 8 januari 1848, sida 2

Nu frågas: Ianefattar den Konzl. skrifvelsen ågon proposition? Nej! Har Konungen öferlemnat det hos Statsrådet förda protokoll i mne? Nej! F.ljaktligen kan den Kongl. krifvelsen hvarken betraktas eller behandlas åsom en proposition, och såldes återstår icke ågot annat, än att lägga den till handlingarne. den, på sätt jag redan antydt, det är derföre cke sagdt, att sjelfva hufvudfrågan skall falla. ag vill för min del öppet tillstå, att jag umgås med ippsåtet att till Konstitutions-utskottet inlemna tt förslag till National-representationens ombilding. Men skulle Ståndet vilja visa sitt nit för aken på ett mera framstående sätt, än som an ske genom att blott besluta den Kongl. krifvelsens läggande till handlingarna, så kan u Ståndet, i jemnbredd med detta beslut, uppIraga åt några af Ståndets ledamöter att i grundagsenlig form återupplifva frågan. Hr Brinck: Hvad formen för behandlingen uf Kongl. Maj:ts nådiga shrifvelse uti frågan om Vationaliepresentations-reformen vidkommer, så inser jag, med hänseende till skrifvelsens in1rehbåll, något annat icke vara att densamma åtsöra, än alt lägga den till handlingarna, ehuru ag beklagar att så måste ske, enär det genom n sådan åtgärds vidtagande vill synas, såsom lenna Nationens lifsfråga skulle skjutas åsido. delt 2nnat var förhållandet med denna fråga vid sista riksmötet, då justitis statsministern vå riddarhuset förklarade, att frågan icke kunde alla. Vi minnas alla, hvilka förhoppningar ästades vid detta yttrande, som kunde anses vara gifvet å Konungens samtlige rådgifvares vägnar. Att vid då varande justitie statsminitern, friherre Nordenfalks bortgång mången jus förhoppning för vårt land blef med honom ;raflagd, är en tanka, från hvilken jag icke kan skiljas, synnerligast när jag besinnar, huruledes rågan om nationalrepresentationens ombildning olifvit af hans efterträdare behandlad. — Med tacksamhet erkänner jag, att Regeringen under lessa trenne sednast förflutne åren, med rastös verksamhet utarbetat och genomfört flera nyttiga och efterlängtade reformer, än som blifvit tillvägabragta under de näst derförinnan tilländalupna trettio åren, bvilka reformer, jag hoppas det åtminstone, skola bafva ett välgörande inflytande för vårt land; men med skäl byste man af förenämnde yttrande den förtröstan, att äfven representationsreformfrågan skulle, genom Regeringens försorg och medverkan, hafva till denna tidpunkt vunnit en närmare utveckling, än som skett. Jag tror åtminstone, att Nationen i allmänhet hyste en sådan förtröstan, och derföre med tystnad förbidade stunden för verkliggörandet af dess förboppningar. Denna tystnad tydes nu af reformfrågans motståndare såsom liknöjdhet, att ej säga afvoghet mot reformen, en tydning, hvilken de till och med söka göra sannolik för Regeringen. Under sådana omständigheter blifver det för oss en oeftergiflig pligt, att, i vår egenskap af valda Folkombud och i förening med Bondeståndets representanter, upptaga denna nationens lifsfråga, och såsom monitörer, ej blott under riksmötet, utan äfven sedermera medverka till frågans lösning, eller genom agitation på fredlig väg söka bereda frågans ändamålsenliga utveckling, så att Regeringen må till en kommande riksdag bringas till full öfvertygelse derom, att det är nationens bestämda föresats att erhålla en förändring uti dess nuvarende representationsrätt, hvarmedelst rättvisa göres åt hvarje medborgare; ty derförutan skall fäderneslandets angelägenheter aldrig vinna den utveckling, eller staten kunna tillegna sig de förhättringar, hvilka äro nödvändiga, så framt densamma någorlunda skall kunna följa andra länders framsteg på samhällsreformernas bana, och sålunda trefnad och sällhet uppspira och befästas för Konung och Fådernesland. — Såsom ledamot af Konstitutions-utskottet, anser jag det derföre vara min pligt, likasom jag är viss, att Borgareståndets öfrige samt Bondeståndets ledamöter i Utskottet skola göra sitt till, att söka bringa frågan om representationsreformen åter till lif, så att ett antagligt förslag till national-representationens ombildning må kunna till Ständernas pröfning framläggas under fortgången af denna riksdag. Hr Agrell: Jag inser väl, att den nådiga skrifvelsen icke kan betraktas såsom en kongl proposition, men vid sådant förhållande hade e heller den kongl. skrifvelsen bordt, på sätt som skett, bordläggas. När alltså skrifvelsen under gått preliminär behandling, lika med en proposition, anser jag hinder icke möta för skrifvelsens remitterande till Konstitutions-utskottet Lägges den åter till handlingarne, kan representationskommitteens uppgjorda förslag, i följ deraf, helt och hållet bhfva obekant för Konstitutionsutskottet, som eljest kunde i åtskilliga afseenden begagna det såsom rättesnöre vid behandlingen af de motioner om förändring i nationalrepresentationen, hvilka må dit ingifvas Jag fortsätter fördensku!l mitt yrkande af remiss å den kongl. skrifvelsen till Konstitutionsutskottet. Hr talmannen yttrade, att då hr Agrells yttrande syntes innefatta en anmärkning emot hi talmannens tillgörande att tillstädja bordläggo:ng af Kongl. Mej:ts ifrågavarande nådiga skrifvelse, ville hr talmannen erinra, att en sådan åtgärd icke mötte något hinder af grundlagarne änskönt den nådiga skrifvelsen icke kunde såsom en kongl. proposition betraktas. Hr Björck: Jag anser, att grundlagarne tydligen utstaka den åtgärd, som bör vidtagas med den kongl. skrivelsen. Den innefattar icke nå