Aftonbladet – 8 januari 1848, sida 2

det af den så kallade Nationalrepresentationskommit:en uppgjorda förslag till nationalrepresentations ombildning har allmänna opinionoen visserligen redan fåillt sin dom; men jag fruktar, att, i händelse vi inskränka oss till att endast ligga den kongl. skrifvelsen till bandlingarne, våra hemmavarande kommittenter möjligen kunna misstänka oss att med liknöjdhet hafva behandlat den samhällsvigtiga angelågenbeten. Hålles icke frågan uppe af Borgareceh Bondestånden, så är fara värdt, att den faller. Det är ock i anledning af allt detta, som jag znser mig böra föreslå, att den kongl. skrifvelsen, med bilaga, måtte remitteras till Konstitutionsutskottet, till det afseende, den kan förtjena, och åtminstone begagnas såsom en ledning vid under denna riksdag möjligen förekommande representationsförslag. Herr Norin: Nu liksom alliid har hr Schartau iakttagit ett öppet och ärligt handlingssäit; och jag kan icke annat än hembära honom min tacksamhet för det oförställda sätt, hvarpå han, jag vågar säga, å hela landets vägnar, yttrat sig öfver den behandling, frågan om nationalre,resentationens ombildning rönt af Regeringen. Jag anhåller, att få förena mig uti det af honom afgifna yttrande. Herr Hörnstein: Då Rikets Ständer vid sista riksdagen satte i fråga, att åt Regeringen öfverlemna beredningen af nationalrepresentationsreformen, var jag helt och hållet emot en sådan åtgärd. Denna sambhällsvigtiga fråga blef imedlertid öfverlemnad, och de betänkligheter, jag då aningsfullt framkastade emot förnaoppningarne att på denna väg ernå frågans ändamålsenliga lösning, hafva tyvärr alltför väl besannats. Ministeren borde hafva insett, att i samma ögonblick, den åtog sig ansvaret af frågans utredande och behandling, tog den en åskledare i sin band. Derefter gällde det för den stt med den dyra angelägenheten stå eller falla. Och toge man nu dennas behandling till norm för bedömandet af det sätt, hvarpå minisieren i allmänhet uppfyllt sitt ansvarsfulla värf, kan jag icke inse annat än att skäl vore för den till resignation. Uppenbarligen har den svikit det dyra förtroende, som blifvit den lemnadt. Jag instämmer deruti, att den kongl. skrifvelsen remitteras till Konstitutionsutskottet, på det att den der i sammahhang med affattandet af dechargebstänkandet, angående Konungens rådgifvare, må komma under granskning, ehuru jag visserligen är öfvertygad, att utskottet nog har ögonen öppna vid läsningen af statsrådsprotokollen i frågan. Herr Talmannen fästade ståndets uppmärksamhet dervid, att den kongl. skrifvelsen icke innefattade någon framställning eller något förslag, som påkallade någon åtgärd utan endast innehöll ett tillkännagifvande af de åtgärder Kongl. Moj:t sedan sista riksdagen täckts vidtaga, i afseende å frågan om nationalrepresentationens ombildning. Herr Kock: Uti sitt serdeles väl affattade yttrande har hr Schartau visat sitt intresse och nit för ifrågavarande fosterlandsvigtiga angelägenhet ; dock är jag icke med honom ense deri, alt den kongl. skrifvelsen bör läggas till handlingarne. I anledning af Rikets Ständers, vid secnaste riksdag hos Kongl. Maj:t framställda begäran att låta bereda en utveckling af frågan om nationalrepresentztionens ombildniog mnedsatte Kongl. Maj:t en kommitte, som med ansträngande arbete åstadkommit det förslag i ämnet, som nu hvilar på ståndets bord. Att nu lägga detta förslag till handlingarne eller, med andra ord, begrafva detsamma, vore, serdeles efter det förklaradt blifvit, att den i fö:slaget behandlade frågan icke mera kunde falla, icke granlaga hvarken mot Rikets sednast församlade Ständer, Regeringen eller ens emot den kommitt, som behandlat frågan. Lika med br Agrell, anser jag derföre, att den kongl. skrifvelsen, med hvad dertill hörer, bör remitteras till Konstitutionsutskottet, der den kan tjena till hjelpreda och upplysning i många stycken, så vida någon motion i ämnet väckes antingen af någon enskild riksdagsman eller af utskottet. Jag tror mig till och med veta, att en ledamo! af hedervärda Bondeståndet har för afsigt, att till utskottet inlemna en dylik motion; och i alla fall kan, derest den kongl. skrifvelsen dit remitteras, det icke tillvitas Borgareståndet, att hafva begraft frågan, utan har ståndet fast heldre gjort allt sitt till, för att hålla den uppe. Herr E. G. Lindström instämde med de näst föregående talarne. Hr Schartau: Då jag föreslog, att den Kongl. skrifvelsen skulle läggas till handlingarna, var dermed visst icke min afsigt, att den i skrifvelsen afsedda vigtiga frågan skulle hemfalla till arkivets dammiga samlingar, utan min mening var endast den, att skrifvelsen ej gåfve anledning till någon annan, med grundlagarne öfverensstämmande behandling. Regeringsformen säger nemligen, att fråga om ändring i Grundlagarne kan väckas på endast två sätt, antingen genom någon enskild ledamot af Rikets Ständer eller genom Kongl. Mai:t medelst proposition till Ständerna. Angående det sistnämnda sättet stadgas i 81 S 2 mom. Regeringsformen: ; Vill Konungen hos Riksens Ständer föreslå någon ändring i Grundlagarne, höre han Statsrådet, och öfverlemne sedan sin Proposition, jemte Statsrådets tankar deröfver till Riksens Ständer, som genast, utan att om denna proposition förut öfverlägga, uppdrage ConstitutionsUtskottet, att sitt utlåtande derom till Riksens RA IE