Aftonbladet – 8 januari 1848, sida 2

Vördsamt memorial. Redan för etthundra år sedan hafva Rikets Stänler beslutat, och Kongl. Maj:t genom nådigt bret if den 42 April 1748 förklarat, att hjelpedagsverken i allmänhet, som äro utom hemmanens: kaltläggning eller jordeboksoch hemmantalsräntan, borde utan all ersättning eller lindring afskaffas. Skälet dertill var, att Rikets Ständer anågo dem hafva tillkommit utan stöd af Lagp. Det oaktadt här i flera delar af riket icke verktällighet härpå följt. I de gamla tiderna, under kydd af mäktige myndigheter, generalguvernörer ch landshöfdingar, hvilka merendels sjelfve haft boställen, för hvilka, under hvarjehanda förevändningar, tillkräktats en sådan rätt, har löntagarenteresset lyckats fördröja åtgärden, intilldess konung sustaf III, efter sin revolution, genom speciella stadsanden sanktionerade olydnaden mot förra Regeringens och Ständers beslut. I det skicket stod denna, synnerhet för Skånes, der man rent af trotsat 1748: irs författning, men äfven för åtskilliga andra orers allmoge vigtiga angelägenhet, då Rikets Stänler genom Riksdagsbeslutet af den 2 Maj 1840, amt Kongl. Maj:t genom kungörelse den 3 Decemer samma år, påbjödo verkställighet af en sådan vefrielse från dagsverksskyldigheten in natura, vilken ock, hvad angick kronodagsverken till kungs ch kungs-ladugårdar, blef fullständig; men äfven wu blefvo, genom undantag i den Kongl. kungörel-sen, de så kallade kjelpedagsverken, som man ef.erhand dels genom serskilda regerings-resolutioner;,. dels genom missbruk ålagt allmogen, icke afskafade medelst någon allmän författning, utan förkla-. ade Kongl. Maj:t sig vilja vid hvarje serskild frågan afgöra derom. Så stod saken, beroende af: regerings-godtycke; och i de få fall då rättelse på enskild ansökan eller genom kostsamma rättegångar vanns, kom man i Skåne sällan längre, än att der tilläts en minskning i dagsverksskyldigheten, ungefår motsvarande hvad genom Konung Carl XI reglemente af år 1695 blifvit till visst antal mansoch häst-dagsverken bestämdt; och allt detta oaktadt tvenne riksdagsbeslut voro för fullkomlig befrielse. Ändtligen upptogo Rikets Ständer vid 41840 års: riksdag denna länge förgäfves väckta fråga, såsom samtliga Riksståndens sak. I skrifvelse af den 30 Dec. 1840 begärde de, under åberopande af beslutet vid 1809—41810 årens riksdag angående upphörandet af dagsverksskyldigheten, och under erkännande, att beslutets verkställighet endast vid kungsgårdar och kronolägenheter vållat en orättvis olikhet i bördor mellan de hemman, hvilka, såsom dit anslagne, blifvit befriade, och dem, som fortfarande måste utgöra tjensteoch arbetsskyldigheter till boställen m. m., att Kongl. Maj:t måtte utfärda befallning till vederbörande befallningshafvande, att anställa en. fullständig, noggrann undersökning angående sådana: i hemmanens ränta och skattläggning icke inbegripne dagsverksoch arbetsskyldigheter, som in nä(ura utgöras till kronans hemman och lägenheter, och hvilka blifvit anslagna till embetsoch tjenstemäns boställen, eller till inrättningar upplåtna; hvarvid Rikets Ständer förklarade sig anse, att det borde utredas huru dessa skyldigheter tillkommit och. hvarpå de sig grunda, m. m. : Rikets Ständer tillkännagåfvo derjemte, att de för deras del beslutat, det åliggandet att in natura utgöra dessa omförmälde arbetsoch dagsverksskyldigheter för framtiden upphör; likväl så, att nu. varande innehafvare af de hemman och lägenheter, som deraf äro i åsnjutande, under deras besittningstid vid nu gällande lägliga rättigheter bibehållas;. samt att, i stället för dagsverksoch arbetsskyldigheter, till vederbörande erlägges kontant ersättning a ar er a nrg Ber ed a ennen