Aftonbladet – 7 januari 1848, sida 2

Tiden och br von Hartmansdorff begripa en så enkel sanning? — — Deremot torde den blagkloke, hafva bättre votum att afgifva, efter att hafva noga inhemtat likartade :straffs inflytande i andra länder, der deras verkan redan bevisat deras företräde. Uti en annan artikel i samma nummer af Tiden har herr kammarjunkaren R äf särskildt utlåtit sig i anledning af den omständigheten, alt en allusion å hans sflidne fader, lagmannen Rääf i Östergötbland, förekom i Aftonbladets noter, och hvarigenom br Rääf anser A:tonbladet hafva skändat den aflidnes minne. Rättvisan fordrar måbända, ehuru vi ej blifvit ombedda derom, att vi här upptage hr Rääfs con amore gjorda teckning af sin fader: Från G. III:s hof medförde han det artiga och lätta umgängessätt, som utmärkte detta tidehvarf, och hans gästfria hus var en ständig samlingsplats för alla, fom sökte trefnad och glädje. Under en nära 40:årig aktad och älskad utöfning af ord. domareembete, utskrefs aldrig till lösen någon handling, så framt den ej var begärd. Äfven af dylika expeditioner funnos vid hans frånfälle ofantliga packor outlösta, på hvilka både arbete och stämpladt pspper voro förlorade. De erbjödos då åt vederbörande genom upprepade kungörelser att gratis afhämtas. Hans arrendatorer och hemmansåboer utfäste sjelfmant, efter hans bortgång, somliga 6, andra 8 gånger förökade afgifter, i ändamål att få bibehålla gårdsbruk, dem ej alla på bästa och tacksammaste sätt behandlat. Han bevistade alla riksdagar under 30 års tid såsom en aktad ledamot af sitt stånd. Också ägde han ej mera än en enda fiende, en tjensteman, den han icke kunnat helt och bållet frikänna från åtalade och bevista förseelser. När samme man, några år sedan den domere aflidit, hvilken han i tal och skrift förföljt, ånyo blef på sin ålderdom anklagad för fortsatta fel, lyckades det en af lagman Rääfs arfvingar att utverka åtalets nedläggande.n Sedan vi nu fullgjort detta å!iggande, måste vi likväl bifoga den anmärkningen, att vi ej kunna fatta, det lagman Riäf blifvit på rågo sätt skändad i Aftonbladet. Der står (noten 4), att ban var på sin tid beryktad, och det veta nogsamt de som ännu lefva qvar sedan den tiden och hörde talas om domarekorpsen. Af orden skulle kunna slutas, att han var beryktad för visdom och rättrådighet. Derom voro dock tankarne delade. Att det måtte varit i lagman Räöfs tid, som domare och menigheter pbegärde större straff, än lagen medgaf, hvilket sednare br Rääf junior omtalsr i sitt anförande, är en gissning (noten 23), grundad på den sannolika förmodan, att det var vid salig pppas domstol, som kz:mmaijunkaren lärde känna den gamla beprisade tidens seder cch rätter. . Den tingspredikar, som nämnes i noten 47, bölls verkligen inför lagmanner, är tryckt och lärer hafva varit sllmänneligen läst i början af 4800:talet. Aftonbladet hsr uppgifvit den såsom en opinionsyttring, som gjort förargelse, och deri torde ej ligga något misstag. Det är endast i de tre nämnda noterna, som den gamle hr Riäf blifvit nämnd, Ingen bar oss veterligen sagt, att ban icke tog med sig från Gustaf lUI:s hof ett artigt och lätt umgängessätt (skolan var eljest icke den bästa för domare) eller ått han icke var god värd, eller att hen utskref handlingar, som ej voro begärda (om expeditionssättet lärer dock något förekomma i den nämnda predikan), eller att ban plågade sina bönder, eller att han ej bevistade riksdagarne, som dock ej voro många under de 30 åren från 4772 till 4802. (Hvad ban gjorde vid riksdagarne är deremot ej bekant.) Aftonbladet har blott nämnt honom såsom en värdig anherre åt sin käre sor, och det var han onekligen, ehuru man, att döma af hr kammesrjunkarens anförande på riddarhuset, ingalunda kan säga, a!t sonen ärft fadrens artiga sält att vara, — åtminstone icke i skrifsältet. — I sammanhang med ofvanstående kan nämnas, att Lintöpingsbladet med denna dagens post formaliserar sig deröfver, att, såsom det beter, hr Röäfs sak-, omicke snillrika anförande ådragit honom det hätskaste anfall i Affonbladet, som, troget sin vanliga taktik, kastar sig nöfver bonom med hela tyngden af sitt öfversilterin. Linköpingsbladet talar deremot icke om det öfversitteri och hån emot allmänna vettet, ccm ifrån början till slut genomgår hela det Riäfsta anförandet. Att nämnde anförande icke är snillrikt, är det enda bhvari Linköpingsbladet följaktligen har rätt, ty hvad szkrixbetenbetröffar, tyckes den ej vara mycket värd, nä; allt, som rör sak, är till den grad underhaltigt, som redan är visadt. PR SS — Carlsbamns Tidning, meddelar en korrespondensartikel, undertecknad — bg, som innehåller: åtskilliga intressanta uppgifter rörande ett å bane varande företag att uppbygga en hamn vid staden Engelholm, samt uppremsa Rönneå, så alt den kan befaras af mindre fartyg nära pappersbiuket Klippan, eller 21, mil inåt landet. Uppsatsen lyder som följer: Ett med afseende på de ringa krafter, som äro att tillgå, verkligen storartadt företag är å bane i vestra delen af Skåne, hvilket, om det lyckas, torde för åtminstone södra Sverige vara af oberäknpe