Aftonbladet – 7 januari 1848, sida 2

Carmela kom denna afton änuu tidigare in en föregående. Det stackars barnet dolde icke ;vilken glädja hon känt, då abbedissan förkunade henne, att hon på don Ferdinands begäran kulle vara hans enda sjukvakterska. I känslan: f sin tacksamhet sprang hon rakt fram till ängen och gaf honom denna gången af sig jelf, och som om det skulle så vara, sina båda änder. Ferdinand kysste dem och betraktade jenne med en så öm och kärleksfull blick, att len arma flickan, utan att veta hvad hon sade, utbrast: O, hvad jag är lycklig! och sjönk 1ed på länstolen, som ännu stod bredvid sänen. Och Ferdinand var äfven mycket lycklig, ty let var första gången han älskade uppriktigt. Alla hans kärleksäfventyr i Palermo förekommo wonom nu småaktiga och falska — för honom safs det blott en qvinna på jorden, och det var Carmela. Vi måste dock tillstå, att don Ferdinind, för att alldeles öfverlemna sig åt de himmelska känslor, som nu bemäktigat sig hans hjerta, ansåg det rättast att först b-fria sig från den rest af hunger, som ännu plågade honom. I det han mycket ömt betraktada Carmela, bad han henne derför att skaffa sig en hel kyckling och en hel bute!j Bordeaux-vin. Carmela var i ett sjilstlilstånd, der qvinnan icke längre öfverväger, utan blindt lyder. Hon begärde blott ett kort uppsko, för att ej möta någon på tr:ppan eller i korridorerna. De talade imedlertid om tusen olika saker, hvilka dock alla så klart som dagen visade, att de älskade hvarandra. När Carmela trodde det vara rätta tiden, smög hon sig ut på tåspetsarne, så lätt som en skugga. Det varade icke länge förrän hon kom tillbaka med en fallständig måltid; men denna gången måste vi till don Ferdinands ära säga, att han först betraktade den vackra Carmela och sedan hvad hon medförde. Det ver också nog värdt att se på — en herrlig kyckling, en butelj af en bred form med en mycket lång hals och en pyramid af de frukter, som Narses sände till sina barbarer, för att lecka dem till Italien.