Aftonbladet – 5 januari 1848, sida 3

Följande dagen kom Peppino på bestämd tid Han hade uträttat sitt ärende med klokhet och försigtighet. Bland sakerna som lågo hos domaren, var en vanlig nyckel af den form, som grefven angett. Derefter hade Peppino begilfvit sig till kapellet, der han letade så noga, att han omsider fann den andra nyckeln, hvilken liknade en stämnyckel. Den låg långt ifrån det ställe der man funnit Cantarello. Den unga grefven emottog nyckeln med glädje och gömde den under örngottet. Derefter sade han till trädgårdsmästaren: Hör, Peppino, jag vet ännu icke när jag kan stiga upp, men i hvarje fall måste du ha i beredskap hemma hos dig tvenne handlyktor, en knipting, fil och andra verktyg till att uppbryta lås, på det vi måtte ha allt till bands, vär jag blir så frisk, att jag kan utföra mitt förehafvande.n Peppino lofvade grefven att åstadkomma dessa saker och gick hem. Då don Ferdinand var ensam, ville han försök2, huruvida hans krefter voro alldeles borta. Han reste sig upp i sängen, men knappt hade han börjat sitt2, förrän 2llt gick rundtomkring för honom ochh:n måste lägga sig igen af frukt:n för en ny svimning. Såret hade varit obetydligt, men doktorns åderlåtningar hade alldeles uttömt honom. . Hela denna dagen och den följande höll han sig derför stilla, och visade icke något annat teckea till vanvett, än att hån tid efter annan begärde en stekt kyckling och en butelj bourdeaux-vin, i stället för de afskyvärda dekokter man gef honom, Men en sådan hegäran fann