Aftonbladet – 5 januari 1848, sida 3

ståndet, som representerar de cbemedlade samhällena. Jag anser mig på dessa skäl böra hemställa, att då den föreslagna indragningen af Lagmansoch kämnersräiterna kommer att ega rum, hvilket jag tror kunna ske futan allt dröjsmål, de nuvarande hofrätterna sönderdelas och förändras så, att de komma att utgöra flere serskilda öfver-rätter, förlagda å tjenliga ställen i landsorterna, på lämpliga afstånd från hvarandra, afpassade efter orternas Jäge och andra lokalförbållanden. Om dessa Öfverdomstolar icke komma att bestå af större personal, än behbofvet oundgängligen kräfver, och icke inrättas med större anspråk, än som motsvarar deras ändamål och bestämmelser, att utgöra andra instansen för lagskipningen i Riket, så är jag öfvertygad, att kostnaden för desamma, hvilken, ehuru den, vid en ändamålsenlig domstols organisation, endast får tagas i betraktande såsom bisak, likväli ett fattigt land, som vårt, ingalunda bör förbises, icke skall komma att betydligen öfverstiga hvad den för närvarande utgör för lagmansoch bofrätterna i deras nuvarande skick; och ehuru jag öfverlemnar till vederbörande utskott, säåsom egande tillgång på den för uppgörandet af lämpligt förslag uti detta afseende erforderliga sakkännpedom, att ett sådant förslag sfgifva, torde jag dock exempelvis få antyda mina åsigter derutinnan. Jag tror således, att, med unds:ntag al Svea bofrätt, hvars president såsom ordförande i riksrätten måste bibehållas, så länge denna sistnämnda domstol i sitt närvarande skick skall fortfsra, de höga presidents-, äfvensom vice presidentsembetena uti hofrätterna kunna undvaras, samt ordförandebefattningen derstädes, liksom i högsta domstolen, bestridas sf den äldsta ledamoten. På sådant sätt kunde hofrätten, der endast en afdelning deraf är behöflig, komma att bestå af allenast ett bofrättsråd såsom ordförande, samt fem assessorer såsom dess öfrige ledamöter, jemte nödig betjening, hvilkens antal torde kunna inskränkas desto mera, som,: då bofrättsledamöterna för närvarande sjelfva utarbeta siva mål samt författa domar och utslag derutinnan, de hädanefter synas kunna utan all olägenhet jemväl ombesörja expedierandet af dessmma, samt hvar för sina mål föra -protokollen, som hos öfverrätter i allmänhet icke äro vidlyftiga, hvilket allt genom en ändamålsenlig arbetsordning närmare bör bestämmas. Om sålsdes till en början en så beskaffad öfverrätt för de Norrländska länen blefve inrättad i Hernösand; en med två afdelningar i Stockholm, för Upsala, Stockholms, Södermanlands och Gottlands län samt Stockholms stad; en i Westerås, för Westmanland och Dalarnz2; samt en i Örebro, för Nerike och Wermland, så torde nuvarande Svea hofrätt och dess jurisdiktion kunna anses vara lämpligen fördelad. För Götha hofrätts nuvarinde domsområde torde en öfverrätt med två eller kanske tre afdelningar i Jönköping, för Ostergöthlands, Skaraborgs, Jönköpings, Calmar och Kronobergs län, och en i Götheborg för Elfsborgs, Götbeborgs och Bohus samt Hallands län tillsvidare vara tillräckliga. Skånska hofrätten kunde behållas utan annan förändring, än indragniugen af presidentsembetet, och den minskning i tjenstemannapersonalen, som till följd af en förändrad arbetsordning kan beredas. Skulle i de städer, der dessa nya öfverrätter komma att inrättas, lokaler för dem, åtminstone till en början, byras, och man icke fördjupade sig i kostsamma byggnadsföretag för beredandet af erforderliga embetsrum, så synes hvarken öfverdrifven kostnad eller obehörig tidsutdrägt kunna blifva förenad med utförandet af detta förslag. Det är för öfrigt icke nog att andra instansens domstolar undergå en lämplig förändring; ty för att vinna den för ett väl ordnadt samhälle nödiga enhet i lagskipningen, är jemväl nödvändigt, att domstolarne för de öfriga instansterna blifva ändamålsenliga och till närmaste likbet sinsemellan inrättade. Då nu, efter lagmansoch kämnersrätternas indragning lagskipningen inom fäderneslandet endast kommer att verkställas uti tre instanser, och den förnämsta instansen, eller högsta domstolen, förblifver oförändrad, samt förändring af hofrätterna nu är föreslagen, återstå endast domstolarna af första instansen, eller häradsoch stadsrätterna. Dessa domstolar böra, efter mitt omdöme, till sammansättning och egenskaper bringas till så nära likhet med hvarandra, som är möjlig; ty endast derigenom kan likhet iresultaterna af deras verksamhet och inflytande erhållas. Det är derföre angeläget, att den origtiga föreställning, som tillförene varit rådande, att häradsrätterna voro för landet och stadsdomstolarna för städerna nästan alldeles enskilda, undanrödjas från allt stöd af verklighet. På landet har häradsrätt hitintills varit och synes jemväl fortfarande böra förblifva första domstol, i det skick den för närvarande befinnes, med en lagfaren, af konungen utnämd person till domare, som är ansvarig ordförande och expeditionshafvande, samt att ett visst antal, inom häradet valde nämndemän, hvilka ega kollektif rösträtt vid domsluten. TI städerna deremot bestå domstolarna nu af flera särskilda ledamöter, med lika rösträtt vid måilens afgörande, hvilka ledamöter tillsättas dels af städernas borgerskap ensamt, uten afseende på, huruvida de ipnehafva de för domareembetets utöfning erforderliga egenskaper, och dels af konungen inom det förslag borgerskapet upprättar. Denna ganska hufvudsakliga olikhet i våra nuvarande underdomstolars organisation kan icke annat än inverka i hög orad menliot nå rocktttan 1