Aftonbladet – 5 januari 1848, sida 3

doktorn, som man lätt kan tänka sig, rasande och ursinnig: den antydde en rest af feber, Isom måste bekämpas. Han ordinerade derför, att man ihärdigt skulle fortfara med hafresoppan, och fällde några ord om en sjette åderlåtning, så framt dessa symtomer af en onaturlig aptit icke upphörde. Don Ferdinand lät ej säga sig detta två gånger, och då han såg att doktorn ännu hade bonom i sin makt, resignerade han sig till denna svältkur. Om aftonen, då den sjuke insomnat, inträdde markisinnan med fyra lakejer i hans kammare, hvilka stadnade vid dörren. Don Ferdinand vaknade och trodde genast att de kommo för att åderlåta honom; han frågade derför sin mor, ej utan en viss ängslan, hvad dessa förberedelser till vålds användande skulle betyda. M:.d den största skonsamhet underrättade honom markisinnan, att öfverheten anställt undersökningar om mordet i kapellet; att hon i detta ögonblick fått underrättelse att don Ferdinand följande dagen skulle arresteras, och derföre hade hon inrättat en bärstol, så mjuk och beqväm som möjligt, i hvilken han ännu denna natt skulle föras till Catania. Der skulle hän bålla sig stilla hos sin: tant i ursulinerklostret, tills markisen genom sitt inflytande fåt hela saken nedtystad. Tvertemot markisinnan3 förväntan gjorde don Ferdinand icke den ringaste invändning. Det föll bonom genast in, att ban der vore fri från doktorns förföljelse, och han såg redan i andanom den varmt efterlängtade kycklingen, och bourdeaux-vinet kredensas honom aff eoglabänder. . Dessutom kunde bevakningen i Catania