Aftonbladet – 5 januari 1848, sida 3

het, uti underdomstolarne eller häradsoch stadsrätterna icke någon må hädanefter få förrätta domare-embetet eller antagas till domare med individuel rösträtt i domstol, utan att innehafva de egenskaper, som hos lagfarne personer, till följd af vid rikets universiteter undergåpgna förhör och aflaggda lärdomsprof, förutsättas och äro föreskrifna; att befordran till alla så beskaffade domarebefattningar må, sedan den härföre nödiga förändring af 31 8 Regeringsformen blifvit medgifven, hvarom jag hos konstitutionsutskottet ämnar väcka motion, af Konungen verkställas, efter enahanda grunder och på samma sätt som för närvarande följas i afseende å besättandet af häradshö!dingebeställningarne, samt att, om någon stad icke kan underhålla stadsrätt med flere domare till leda möter, der då må inrättas stadsrätt med en domare och en bland stadens innevånare vald nämnd, likasom vid häradsrätt, eller ock staden komma att i judicielt hänseende höra under närmaste häradsrätt; ty för mig är det icke möjligt att inse, det borgarne i städerna äro mera än besutne bemmansegare på landet lämpliga till domarekallets utöfving, utan föregående studier och praktisk öfning i lagfarenheten. Det är dock för landtmannen lika angeläget att få sin vid stadsdomstol anhängiga sak handlagd af skickliga domare, som det är af vigt för en stadsbo, att, då han tvistar vid domstol å landet, .domstolen der är så organiserad, att han med full tillförsigt till domarens kupskaper och duglighet kan vänta rättvisa. — Ofvanberörde befordringssätt för domarepersonalen, i städerna är antaget och bibehållet efter mönstret af medeltidens fria städer, hvilka, i motsatts till det förhållande, som då egde rum å landsbygden, der, under feodalväldets blomstrande dagar, rättvisan skipades af vasaller och länsherrar, erhöllo denna förmån såsom ett värn för sin fribet, emot vasallerna och den herrsklystna adeln, riddarståndet och klereciet; men feodalismens och den papistiska hierarkiens tid är, åtminstone inom vårt fädernesland, lyckligtvis förbi, och med dem har jemväl grunden för städernas undantagslagar uti berörde afseende försyvunnit, så att för närvarande någon förnuftig anledning till dessa lagars bibehållande icke finnes; hvaremot de nu äro utan all egentlig nytta för dem till hvilkas fördel de blifvit stiftade, samt af skadligt inflytande på sambällsskicket i sin helhet. I afseende på expeditionssättet vid häradsoch stadsrätterna, anser jag jemväl nödigt, att likhet derutinnan kommer att ega rum. Jag hemställer: derföre, att vid stadsdomstolarne domrarne sjelfva få sig ålagdt att utarbeta målen och vara ansvarige expeditionshafvande, likasom vid häradsrätterna; emedan sådant både för de rättssökande och för domstolarna ovedersägligen medför den största säkerheten, att domsluten varda så uttryckta och. meddelade som de blifvit tänkta; samt att protokollen blifva förda i enlighet med domstolarnes ogen uppfattning af hvad i rättegången sig tilldrager, samt komma att med sjelfva besluten öfverensstämma och med dem utgöra elt sammanhängande helt; som för granskaren ådagalägger att dessa sednare ega sin grund uti och sin följdriktiga härledning ifrån de förra. Härtill kommer ock, att domrarnevid protokollens uppsättning icke kunna undvika att tillse, det undersökningen blifver fullständig, och att fel i rättegången undvikes, samt att de, vid författandet af domar eller utslag, sättas i nödvändighet att närmare undersöka deras riktighet. Dessutom kunna städerna såmedelst undvika, att belastas med en stor tjenstemannapersonal. som onödigt ökar utgifterna för deras kassor, hvilka ingalunda uteslutande underhållas af städernas egna innevånare, utan bildas till största deten genom tolag och andra umgälder, som betalas af de trafikerande, och deribland till icke ringa del af landtmän, som, enligt den nya handelsordningen, äro pligtige att erlägga särskild afgift till stadskassan i hvarje stad, der de uti öppna bodar eller nederlagsställen hålla sina alster och tillverkningar till salu. Stockholm den 48 December 1847. Nils Strindlund. Riksdagsman af Bondeståndet från Westernorrlands län.