Aftonbladet – 5 januari 1848, sida 2

I hvarje fall är min galenskap ej stridande mot ditt intresse, fader — ty jag har skaffat 60,000 dukater tillbaka, hvilka du trodde vara förlorade. De ligga i Carlentini vid ändan af Cantarellos säng under en fyrkantig lucka, som är betecknad med ett kors. Du kan sända bud efter dem och då kan du se, om jag är galen. Låt bli mig, doktor, jag behöfver en stekt kyckling och en boutelj bourdeauxvin, men icke edra förbannade åderlåtningar.n Nu korsade doktorn sig. Mitt barn, mitt älskade barn! utbrast markisinnan, vill du att jag skall dö af sorg.n Är en åderlåtning oundvikligen nödvändig ? frågade markisen. Oundvikligen, svarade doktorn. Så måste vi inkalla fyra betjenter, som med våld hålla honom i singen, tills ni företagit operationen. Min Gud! det behöfves icke, sade grefven ängslig; skulle det vara min mor ett särdeles nöje, att jag åderlåtes!o De säga ju att det är nödvändigt för dig. Här är min arm, doktor; men det är väl den sista, eller hur? Ja, om den lättar hufvudet i den grad att vanvettet upphör. Så kan ni vara lugna, svarade grefven, hufvudet skall bli lättadt och vanvettet skall försvinna — Kom hit, doktor! Doktorn förrättade operationen, men då den sårade redan förut var mycket svag, tålde han icke denna nya blodförlust, utan afsvimmade åter; men denna svimning varade blott några minuter.