Aftonbladet – 4 januari 1848, sida 3

sen. Nu har jag en stor bestämmölse ait framställa för engelska statsmän; jag önskar att England skall taga ivitiativet i alla makternas ufväpning (höga bifallsrop). Jag önskar att Englznd, i stället att sända sina diplomater till hufvudstäderna på kontinenten att träta om gossars och flickors giftermål, eller att gnabbas öfver middagsbjudningar — jag önskar att det må sända sina diplomater för attsäga: vi hafva gått en alldeles galen väg; vi ha ideligen bara tänkt på att bygga flera krigsskepp, och ni har gjort detsamma: vi ha ökat vår armå och ni bar gjort detsamma: nu stå vi ändå på samma punkt, som der vi begynte; låt oss nu komma öfverens att pro rata reåucera våra krigsanstalter (böga bifallsrop). Vi skole i alla fall blifva på samma fot med hvarandra; låtom oss bespara våra respektive folk de kostnader vi nu gör2, och om vi olyckligtvis någonsin skulle blifva tvungne till krig, skall hvar och en i sin min vara lika bereåd derpå, s.m om det hände under nuvarande omstöndigheter (höga bifallsrop). Nåväl, mine herrar, tycken j att det ligger någon utopi häruti (rop: nej, nej!) Nej, det är endast sunda förnuftets bud, och jag talar på grund af den kännedom som jag förvärfvat genom bekantskap med de ledande och mest praktiska männen i Europa, angående det:a ämne. Jag tror att det skulle låta göra sig att leda Europa tillbaka till en annan riktning bärutinnan, hvarifrån det har alfvikit i frågan om stående armåer, till ingen fromma för dem sjelfve, men till skindal för kristenheten.n