Aftonbladet – 4 januari 1848, sida 3

(Insändt.) OM DILIGENCERNE MELLAN STOCKHOLM OCH HELSINGBORG. En person, som, stundom flera gånger om året, vödgats resa med diligencen emellan Stockholm och Götheborg allt sedan denna inrättnings början, anser det vara sin pligt att vitsorda sanningen af de i Aliehbanda pDyligen framställde förhållanden, utvisande huru ofullständigt diligence-bolaget uppfyller bvad man bar rätt att deraf vänta. Det är i sanning besynnerligt, att nu först en bland de många missnöjda förmått sig att framkomma dermed; men sedan resan är slut, glömmer man den utståndna vedermödan och förargelsen. Ins, bar färdats med diligencer i Frankrike, Skottland (de bafva pästan alla uppbört i England), Schweiz, Tyskland, Holland och l1talien; men char aldrig sett långsammare kommunikationsanstalt än den hvarom nu är fråga. Att våra landsvägar, under större delen af året, äro ojemförligt sämre än dessa länders ypperliga chausster, måste erkännas; men så mycket anpgelägnare bör det vara för dilig. alt icke öka tidsförlusten genom dåliga, ändamålsvidriga tillställnipgar. Härtill må i första rummet räknas, att, under de första dagsresorna, samme hästar begagnas att draga vagnen hela 3 mil och stundom längre. Dilig. måste derföre, vid gästgifvaregårdar och andra ställen under vägen, låta hästarne hemta andan och krafter minst V, timma. Än längre tid åtgår vanligen för omspänningar, emedan kusken, uttröttad af den besvärliga körningen på våra backiga och krokiga vägar, ofta begagnar tillfället att inne pågästgifvaregården hvila och värma sig. Att dilig. bolaget, här likasom öfverallt utrikes, skulle hålla särskilda seldon vid byarje ombyte, som derigenom kan ske hastigt, är måhända för mycket begärdt, ehuru detta snarare skulle. leda till besparing än ökad kostnad. Emellan Stockholm och Götheborg finnas 26 gästgilvaregårdar, nattqvarteren oberäknade, och då man kan antaga, att öfverhufvud 20 minuter vid hvarje onödigtvis förspillas, utöfver den tid som för hästombytet erfordras, så uppstår, endast härigenom, en förlust af minst 8!, timmar, — en tid, som på de engelska jernvägarne vore nära nog tillräcklig för bela resan af en dylik längd. . Dessutom bidrager den såkallade bakskjutsen ganska ansenligt till långsamheten. Der diligencer mötas, t. ex. i Enköping, begagnas samme hästar som uttröttats för den ena vagnen, att, några timmar sednare, framsläpa den andra samma långa väg, och så vidare åt begge hållen hela dagen. Det är en plåga att se buru de arma kreaturen lida, särdeles de som sägas vara grefvens egna, och på hvilka dettydligen skönjes, att de sett bättre dagar. Näst hästarne äro poctiljonerna mest att beklaga. De måste göra allt: köra hela vägen, besörja omspänningar och liqvider, passa upp passagerare, emottaga, ansvara för och aflemna paketer samt å uppbära all den förtret, hvartill de missnöjde resande hafva beständig orsak. Ins. har likväl aldrig sett att kuskarne uraktlåtit något, som man kunnat af dem rimligtvis fordra, då det besinnas, att en karl icke kan säcka till för alla dessa mångartade bestyr. Om öfrige vid diligence-inrättningen anställde personer fullgjorde sina åligganden lika oklanderligt som dessa, skulle den otvifvelaktigt lemna en god behållning, utan tillbjelp af statsanslag; men på det sätt den nu skötes, är det underigt nog att 8000 rdr bko förslå. Att dessa utgå af postmedlen ursäktar ej att bolaget i många år vid jultiden hållit 2 passagerare-platser lediga för paketer. Diligencen är ej till rivgaste nytta för postverket, som, utan förlust, ganska väl kunde hålla en paketvagn till de vestra orterna, likaväl som till de södra, hvilka också snart torde kommet att ske, då man numera börjat, äfven här, inse nödvändigheten af bättre kommunikationsanstalter. REK YESSE EERO LT FN AORRTEEA