h-liga församlingen och förvandlade dess förtviflan till en stilla längtan. I Catania, i sin vördiga tants kloster, midt ibland alla dessa sicilianska ögon, de vackraste på jorden, hade don Ferdinand glömt sitt äfventyr i kapellet. Men så snart han återkommit till Syrakusa, tänkte han icke på annat, och ilade till slottet i Belvedere under förevändning af en passionerad jagt!ust. Mannen med det stora skägget och den sicilianska kappan hade åter varit der, och trädsårdsmästaren hade denna gång vwarit på sin post för att skeffa tillförlitliga underrättelser om honom. Ingen kände hans namn, men han var välgörande, och hvar gång han kom till Belvedere, var en sann glädjedag för de fattiga. Han tog alltid in hos en bonde vid namn Rizzo. Hos denne hade trädgårdsmästaren varit och utforskat hela familjen, men ingen visste mera än att denna främling ofta kommit till dem, för att fråga efter de fattigas boningar i Belvedere. Ofta hade han äfven låtit dem göra inköp af bröd, kött och frukter, hvilka han sjelf utdelade bland de behöfvande. Två eller tre gånger hade han kommit, åtföljd af en yngling, insvept i en stor kappa och hvilken såg mycket bedröfvad ut. Oaktadt han sökte dölja honom, trodde bönderna sig dock -se ett fruntimmer under denna förklädnad och hade i anledning deraf skämtat med främlingen; men han hade alltid i en allvarlig ton och med en blick, som ingen vågade motsäga, besvarat deras skämt. Ynglingen, sade han, vore en af hans slägtingar, som skulle bli prest, men ej kunde uthärda vistandet i seminariet och derföre tog han honom emellanåt med sig ut för att gifva honom någon förströelse,. För fjorton dagar sedan hade den okände åter medfört ynglingen eller flickan till Rizzo, men oaktadt mannens: försäkran tviflade man dock ännu på den unga personens kön. 4 Allt deita retade naturligtvis don Ferdinands nyfikenhet i högsta grad. Den följande natten var han på sin post i biktstcln, men hvarken tenna eller följande natten såg ban ännu nåot. Andteligen kom den tredje natten, den