Aftonbladet – 4 januari 1848, sida 2

Att folket, genom arbetslösheten och saknaden af lönende förtjenst, måste sjunka tillbaka i fattigdom och barbari. Det ligger således i nödvändigheten, att det land, som ej allenast vill bibehålla sin sjelfständighet och sin plats ibland civiliserade folkslag, utan också utvidga sin produktion, samt höja sin välmåga, måste skynda att tillegna sig fördelen af jernvägar. Men det kan gifvas särskilda tvingande omständigheter, som göra detta ännu mer till en nödvändighet, och sådana finnas för oss svenskar flera. I främsta rummet måste sättas afseendet på vårt politiska läge, såsom grannar till en af de mäktigaste stater, hvilken under flera århundraden fortgått i utvidgning af sitt område, och gjort det i betydlig grad på vår bekostnad. Ryssland bar inom korrt en jernvägslinie fullbragt emellan Pettersburg och Moskwa, hvarigenom det blir denna makt lätt, att ifrån det inre af det sora riket så skyndsamt kasta en armåe till Östersjöns stränder, att ingen underrättelse derom hunne bit, innan fienden stode vid våra kuster. Vi hafva ett land af en sådan utsträckning, att med nuvarande kommunikationsanstalter och transportmedel det erfordras flera veckor för att, då vi icke äro herrar öfver Östersjön, kunna sammandraga nigon betydande vapenstyrka, hvarmed fienden kunde mötas under utsigt till framgång; och, innan vi fått våra trupper samlade, hade fienden fått tid att fästa sig i Jandet, hvars rikaste provinser legat för bonom öppna. Agan?e ett nät af jernvägar och dermed förenade elektriska telegrafer, skulle inom högst 5 å 6 dagar armeen kunna på hvilken punkt som hälst samlas ifrån alla rikets delar, och möta fienden med lika eller öfverlögsen styrka. Vår kraft till försvar mångdubblas siledes genom jernvägar, och vir sjelfständighet betryggas i förhållande till vår styrka. Ur derna synpunkt är det således af trängande behof att anlägga jernvägar här i landet, och den börtill erforderliga kostnad, då den besparar oss kriget, är oändligt mycket nyttigare använd, än om den erfordras för kriget. Den är ock både lättare att åstadkomma, genom utgiftens fördelning på en längre tid, och skänker åt freden ett så mycket högre mått af trefnad och njutning. Samma vidsträcktbet i geografisk längd, som, utan jernvägar, är oss till så mycket mehn i militäriskt hänseende, är äfven ofördelaktig i kommercielt, emedan vi sakna ett större antal betydande städer, och största delen af exportvarorna således måste gå till de 2:ne platserna Stockholm och Götbeborg. Våra transporter blifva derigenom mycket kostsamma och tynga allt för mycket veorupriset, hvilket i betydlig mån stänger oss från konkurrensen med andra nationer, så mycket mer, som våra produkter äro af den beskaffenbet, att de mindre lätt bära en dryg transportkostnad. Skogseffekter, bergverksprodukier och jordbrukets alster äga icke ett värde, som står i förhållande till manufakturvarornas, med hänseende till volum och tyngd. D2 miste följakteligen, genom transporternas svårighet, och längd, stå oss mycket dyrare, än om transporterna voro lätta och föga kostsamma; hvarföre vi ock, vid försäljning, hafva å varorna en mindre förtjenst, hvilket naturligtvis icke bidrager att särdeles höja välmågan, vare sig hos den enskilde producenten eller hos landet. Den långa sträckningen i norr och söder, som verksr en stor klimat-skillnad -särskilda delar af riket emellan; har i följe med sig att, om än en allmän missväxt derigenom icke lätt kan uppstå, äfventyret för en partiel är så mycket större. Når en sådan inträffar, ofta nog, än i den ena landsorten, än i den andra, visar sig verkan af svåra kommunikationer. Det är då oftast nästan en omöjlighet för den ena provinsen att bistå den andra, ty det kostar vanligen mindre att utrikes ifrån införa cerealier, än att transportera dem de särskilda inrikes orterna emellan, hvilket är för den inhemska produktionen allt utom uppmuntrande. Alla dessa förhållanden göra nödvändigheten att skaffaoss jernvägar så skyndsamt som möjligt särskildt för oss tvingande. Företaget belönas ock genom fördelar i öfrigt, på hvilka det lönar mödan att uppmärksamheten fästes, Idervid hvarje gärskild näringsgren må tagas i I betraktande. ) Jordbruket, med dess hufvudgren och vigtiga Ibihang, ladugårdsskötseln, sysselsätter sig med Iframbringande af produkter, som dels kunna längre tid förvaras, dels fordra en skyndsam Jafsättning och konsumtion, för att icke förlorad li godhet och värde. En sådan konsumtion är till någon betydligsre grad icke att finna, utom li städerna, och förnämligast i stora städer, hvarföre ock egendom i närheten af en sådan ,Jafsättningsort alltid har vida högre värde, än på större afstånd derifrån. I grannskapet af -IStockhom gifver sålunda en Jadugård tre, ända till fyra gånger mera i afkastning eller arrende, n i provinserna Södermanland, Östergötbland, ; Nerike 0. s. v., emedan mjölk och öfriga la-Idugårdsprodukter ega en säker och jemn af) Isättning till höga priser. Så lönar sig ock i s grannskapet af hufvudstaden odlingen af träd-Igårdsväxter och finare jordfrukter, hvilka i ;llandsorten icke alls bafva någon efterfrågan.