Aftonbladet – 4 januari 1848, sida 2

tinkt, tviflade nu, ieke på att den okände komnit ut från denna del af muren, men oaktadt len största uppmärksamhet kunde han ej uppäcka något spår. Efter en timmas fåfängt leande lemnade don Ferdinand kapellet, missröstande att genom varliga medel kunna uppläcka hemligheten. Då den unge grefven gick ur kapellet, hade han redan insett, att det blott gafs ett sätt, på hvilket han kunde komma under fund med saken, och det var att en natt instänga sig i kapellet och afvakta honom, då hav, gynnad af mörkret, kunde obemärkt iakttaga alla hans rörelser. Men denna plan fordrade en grad af frihet och oberoende, som den unge grefven långt ifrån åtnjöt i Syrakusa, der han stod under en dubbel uppsigt, markisens och markisinnans. För det första måste han således öfvergifva dep. Då don Ferdinand drog hem öfver träsken, vimlade det af villebråd, och den unge grefven, som var en god skytt, så framt han icke hade annat att tänka på när han tog sigte, fyllde sin jagtväska med beckasiner, morkullor och vaktlar. Han lemnade sin moder det rika bytet och försäkrade, att han på denna lilla utflykt haft så roligt, att han med markisens och markisinnans tillåtelse önskade tillbrioga några dagar i Belvedere, för att af bjertans lust öfverlemna sig åt jagtens nöjen. Markisen, som val mycket foglig, så snart han icke skulle eller vai eller varit i bärstolen, svarade att han icke hade något deremot. Markisinnan gjorde någrs invändningar mot detta nöje, men markicer svarade henne, att jagten var ett fullkomliger aristokratiskt nöje — han sjelf hade i sin tic varit en passionerad jägare och hans förfå der hade äfven alla älskat jagten, Dessuton var jagt i forntiden en uteslutande sysselsätt ning för adelsmän af de förnämsta familjer Meleager, som var son till konung Ösneus Kalydon — Herkules, en son till åskguden oc ISemele, och Apollo, son af samme fader oc ILatons, alltså son af en gud och en gudinn: Ingen af desse män bade någon fläck på sin ladliga namn, så att hvar och en af dem kund