Aftonbladet – 3 januari 1848, sida 3

den obehagliga punkten af en vidräkning i tacksamhetsvär, så är det bekant för alla menniskor i Sverges rike, hvilketdera partiets män, de liberales eller de konservätives, hafva af den nuvarande regeringen haft minst eller mest att glädja sig öfver åtnjuten rättvisa. Det är en gång af ålder de Konservatives jargon, att de böra få allt hvad de begära, och att de hafva rätt till klagan på regeringen om de ej bekomma detta; hvaremot de liberale böra få intet; så att, om det händer, att de någon gång åtnjuta den ringaste skymt af rättvisa, detta skall rubriceras som någonting så oerhördt stort, oförtjent och utomordentligt, att de aldrig kunna uitömma sig i nog tacksamhet härför, och således, liksom till gengäld, böra å sin sida bifalla allt hvad som kan nämnas. De liberale skola aldrig klaga, om de nitton gånger af tjugo åsidosättas och förbigås af mindre förtjerita; men om det den tjugonde gången inträffar att dem vederfares någonting liknande hvad lag och billighet utstaka för alla, så böra de kasta sig i stoftet, lofva och välsigna. Denna de konservatives orimliga lära accepteraz likväl icke af tidehvarfvet, och allraminst ken den komma en upplyst regering till last. När så är, huru är det då möjligt att tala om ett vindkas. på högre ort, föranledt af bristande remunerationr, — — —