Aftonbladet – 31 december 1847, sida 3

OM EN NY UTFLYKT AF PROF. PALMBLAD ELLER ANMÄRKNINGAR VID ARTIKELN (I LÄSNING FÖR BILDNING OCH NÖJE, 42): .MICHELET, LAMARTINE, GEIJER; III GEIJER. (Slut fr. gårdagsbl.) Hr P. beskyller Geijer, att hafva gjort ett nytt affall från personlighets-principen; alldenstund han uppställt Frankrike och ej Nordamerika eller Ur-kantonerna till Aormalitet, samt antagit det Anckarsvärdska-Richertska representationsförslaget, hvilket erkåinner en valcensus (p. a. st. sidd. 748, 754, 755). Hur det förhåller sig med det första af bevisen för detta nya affallv hafva vi nyss sett: Geijer anser franska konstitutionen vara ett framsteg utöfver den gamla ståndsstaten, men klandrar den derföre, att den sjelf aff.llit från det konseqventa tillämpandet af personlighetsprincipen. — En annan. fråga är, huruvida hyllandet af personlighetsprincipen upphäfver möjligheten att erkänna och antaga den monarkiska statsformen, såsom hr. P. (sid. 748) påstår, uppställande den allmänna sats, att det egentligen är i de schweiziska Ur-kantonerna, som denna princip oinskränkt gällers. Ur detta postulat såsom sjelfklart drar hr P. sedan den slutsats, att Geijer, som af grundsats ) var anti-republikan, ej oinskränkt kunde hylla — märk väl — den af honom sjelf uppställda personlighetsprincipen. — Vi måste tillstå, att vi frukta, det hr P. här gjort sig skyldig till den sofism, som man i logiken kallar petlitio principii, d. Vv. s. utgåendet från en oviss grundsats. Hvad menas väl med denna personlighets-princip i politiskt afseende? -Att hr P. dermed menar rättigheten för alla eller de flesta medborgar..e att regera, eller deras likhet — ej inför lagen med hvarandra, utan — med regenten kan man af ofvannämnda exempel se; men är hr P. så säker, att Geijer menat detsamma? Detta är ju likväl en ganska vigtig sak, när det är fråga om att bedöma hans åsigt i detta afseende? Låtom oss tillse! Den första republikanska konstitutionen (i Frankrike) af 4793 var det råa försöket, att låta hela folket omede!bart utöfva regeringsmakten; hvarföre ock denna konstitution redan suspenderades i sin födslotimma och makten fvergick till demagogisk dictatur, (Trenne fö:elåsn. sid 42); och denna följd af ett sådant )ersonlighetsprincipens användande kallar Geier, att revolutionen blifvit den ursprungliga rågan otrogen (p. a. st. sid. 48). Skälet till nedeltidsstatens och det äldre konungadömets fullkomlighet anger Geijer så, att den förra aknade en verklig och allo omfattande statsnhet; det sedaare missförstod konungamaktens jetydelse och grunden till dess emotståndligjet, då den ej ställde sig midti staten, utan å den sida, der de privilegierade befunno sig; . V. S. deruti ligger des: fel, att den icke framRedan detta uttryck är skäligen besynnerligt: huru kan väl den; som förfäktar en republikansk princip (grundsats), af grundsats vara antirepublikan? -Vi frukta i sanning, att det pathologiska elementet i hr P:s tankegång spelat honom ett fult spratt i anseende till betydelsen af grundgsatsern.