Aftonbladet – 30 december 1847, sida 2

Den förskräckta Maddi vågade icke tor denna gång vidare tala i det ämnet, och som det aldrig mera förekom, trodde hon det vara glömdt. Men Gertrud hade beslutit att dö. . Likväl skydde hon sjelfmord. Se här planen som skulle leda till målet på en annan väg än den vanliga. . Medan. hon doagligen var tillsammans med Edmund, hade hon märkt en böjelse för svartsjuka.i hans, lynne, som kunde utbryta desto våldsammare, ju mera den syntes ligga dvld och glöda under askan. Han retades mindre af de ifriga, öppna friareanbud hon då erhållit och afslagit, än af den smygande uppmärksamhet, det fina smicker och det känslofulla språk, hvarmed några eleganta främlingar sökte tämj: och fånga den unga vildinnan. Gertrud de Val beslöt nu, att i karlkläder, som ung matros, söka inträde i Edmunds tjenst, att genom sitt skickliga uppförande förväsfva sig äfven inträde inom familjen. Sedan skulle hon smickra den unga frun, reta Edmunds svartsjuka till den högsta grad af passion och våldsamhet, utsätta sig: för hans vrede och falla ett offer för bans hand. Vi hafva nu återkommit till punkten, hvarifrån vi utgingo; nattens slöja gles nar, det närvarande förjagar det förflutnas bilder, som uppvaknandet de flydda drömmarna; och vi följa åter ödets hvirflande strömfåra, som hastar till det okända målet. Vv. Helena vaknade sent, ef:er en orolig morgonslummer. Hennes man hade redan; stigit upp och gått ut i staden. Hon förnam. af flickan, som bar in kaffet, att Jonas varit med honom. Suckande och långsamt gjorde hon sin toalett; den blåa silkesduken var benne nu mera förhatlig, och hon beslöt att skänka den åt uppasserskan vid sin afresa. Ännu ej fullt klädd, stod hon och lade ihop den för att gömma den, då, efter en lätt knackning, Jonas inträdde. Mekaniskt kastade bon halsduken öfver sina axlar. Det fägnar mig, alt ni är nog god att vilja nyttja min gåfvan, sade Jonas eller Gertrud de Val, som, ej anade upptäckten af sin hemlighet. — Edmund. har jag nyss lemnat inbe